På Brännpunkt 17/4 vänder sig Annelie Andersson, Fransisco Contreras och Elisabeth Strand mot regeringens och EU:s ambitioner att öka användningen av biobränslen i drivmedel, med hänvisning till den konflikt de ser mellan produktion av biodrivmedel och livsmedelsförsörjningen.

Mycket av den problembeskrivning som görs i artikeln är riktig. Men slutsatserna är helt uppåt väggarna!

Stora delar av Afrika är nu, efter årtionden av ekonomisk stagnation, på väg in i en period av snabb ekonomisk tillväxt. Det är på många sätt mycket hoppingivande, men det finns också en svår hotbild. Den uppenbara risken är att de afrikanska ekonomiernas ensidiga råvaruberoende stärks, att tillväxtens frukter enbart når en liten elit med nära band till utländska ekonomiska intressen medan många de fattiga massorna ofta får det ännu värre. Och att råvaruexploateringen leder till massiv miljöskövlig. Det artikeln berätta om land-grabbing med mera är exempel på detta.

Men lösningen är inte att stoppa utvecklingen och kasta Afrika tillbaka i stagnation och växande misär. Vad som krävs i stället är en medveten politik för uthållig utveckling. Europa, som har ett så tungt historiskt ansvar för Afrikas nuvarande sårbarhet, måste engagera sig hårt för att stödja detta.

Produktion av bioenergi kan bli en viktig motor i Afrikas ekonomiska utveckling och, rätt utformad, bidra till en bättre ekologisk balans. Ett av Afrikas största ekologiska hot är avskogningen, särskilt i savannområdena norr och söder om regnskogsbältet. I stora regioner är skogen i dag bara en tiondel av vad den var för ett halvsekel sedan, och avskogningen fortsätter. Detta leder till erosion, utarmning av jordbruksmark och beten samt ökenutbredning. Situationen förvärras av klimateffekten, med svältkatastrofer av det slag vi nu sett i Somalia som följd. Detta är under förutsebar tid ett betydligt större hot mot livsmedelsförsörjningen än någon biobränsleproduktion. Afrika, i synnerhet savannregionerna, skulle behöva en omfattande återbeskogning, som kan återställa vattenbalansen och rädda jordbruket. Men det förutsätter ekonomi, det vill säga att det finns avsättning för skogsråvaran till exempel som virke och inte minst som energiråvara.

Det vore väldigt allvarligt, ur många synpunkter, om EU sänkte sin ambitionsnivå i fråga om biodrivmedel. Den borde snarare höjas. Vad som behövs är att EU antar strikta regler om uthållig produktion för alla energiråvaror (och även andra råvaror) som förs in. Målet bör vara att alla energiråvaror som importeras till EU 2020 har producerats på ett ekologiskt uthålligt sätt och på socialt uthålliga villkor.

PÄR GRANSTEDT

Hon. Vice President AWEPA – European Parliamentarians with Africa.

Fotnot: Tillsammans med Joe Frans aktuell med boken Den Trebenta Pallen – Afrikanska Utmaningar och Europas Ansvar.