I debattartikeln ”Sverige behöver kärnkraften”, (SvD Brännpunkt 8/7), ansåg representanter från Svenskt Näringsliv och fackorganisationer att Sverige borde satsa på kärnkraften som ett av alternativen till vår framtida energiproduktion.

Kritik framfördes samtidigt mot en allför hög exploatering av biobränslen eftersom de ansåg att den riskerade att försämra skogsindustrins lönsamhet.

Författarna gjorde ett lovvärt försök till balans i sin argumentering genom att även lyfta fram kärnkraftens största nackdel: problemet med hanteringen av de radioaktiva atomsoporna, genom följande formuleringar:

”Kärnkraften har inte bara fördelar. Den kräver att det uttjänta bränslet tas om hand på ett säkert sätt, och den kräver att säkerhetsfrågorna tas på allvar. Men kärnkraftens brister har minskat i takt med teknikutvecklingen.”

Därmed förutsätter författarna helt korrekt att ett villkor för kärnkraftens exploatering är att man har metoder för att människor och övriga organismer inte utsätts för den dödligt radioaktiva strålning som kommer från de högaktiva atomsoporna innan den avklingat till ofarliga nivåer (mellan 100000 och en miljon år).

Den dystra sanningen är tyvärr att ingen sådan säker metod ­existerar i världen idag.

I Sverige tvingades industrin, för trettio år sedan, på grund av Villkorslagen, att inför riksdagen presentera en sådan metod för att få starttillstånd till de senaste kärnreaktorerna.

Metoden att förvara soporna på 500 meters djup i bergrum togs fram i all hast och grundades på den tidens begränsade och otillräckliga kunskaper. Bland annat förutsatte metoden ”sprickfritt berg”, något som senare visats inte existera i Sverige.

Dessutom råder tveksamheter om kopparbehållarnas resistens mot korrosion och om de kommer att hålla under kommande istider och jordskalv. Läckage av radioaktiva ämnen kan ske relativt snabbt genom adsorption på lättrörliga kolloidpartiklar och genom de igenfyllda schakten ­istället för via bergssprickor.

Istället för denna föråldrade och bristfälliga metod (KBS-3) borde man förutsättningslöst, ta fram en modern och säkrare metod, baserad på dagens ökade kunskaper.

Så länge en säker metod lyser med sin frånvaro blir dock, enligt artikelförfattarnas egen argumentering, den logiska slutsatsen att kärnkraften bör avvecklas.

JOHAN CALRFORS, docent vid Uppsala universitet