SSU Norrbotten är det senaste exemplet på misstänkt övertramp som förstärker allmänhetens misstro mot politikerna.

Barbro Westerholm (FP) och Johan Westerholm (S).

Sverige har statsvetare och andra forskare sedan slutet av 1960-talet studerat allmänhetens förtroende för politiker, journalister och olika samhällsinstitutioner som hälso- och sjukvården, posten med flera. Jumboplatsen brukar delas av politikerna och journalisterna. Det här är naturligtvis allvarligt, att allmänhetens förtroende är lågt både för dem som utövar makten och dem som granskar den.

Bakom det låga förtroendet för politiker ligger både hur man felat i sin strävan att erövra makten och att utöva och behålla den. SSU Norrbotten är det senaste exemplet på misstänkt övertramp som förstärker allmänhetens misstro mot politikerna. Socialdemokratin tyngs också av att Håkan Juholt lät riksdagen betala hans sambos del av hyran. Här hade han inte brutit mot någon tydlig regel men visade inte heller förståelse eller ånger inför hur väljare och allmänhet upplevde agerandet förrän i efterhand. I efterhand är det för sent i väljarnas ögon.

Liberala ungdomsförbundets dataintrång i Socialdemokraternas intranät ”Sapnet” under valrörelsen 2006 är ett annat exempel. Det ledde däremot till fällande dom för förbundets pressekreterare samt att den dåvarande partisekreterarens i Folkpartiet politiska karriär släcktes.

De här exemplen från våra respektive partier kan bidra till allmänhetens låga förtroende för politiker. Även i andra partier har begåtts missgrepp men vi begränsar oss till att nämna våra båda. Vi måste förebygga fler etiska övertramp och därför anser vi att det är viktigt att det i alla partier finns en levande diskussion om hur man ska förhindra händelser som dessa. Det duger inte att debatten vaknar till liv när något händer för att sedan begravas någon vecka efter skandalen. Den negativa bilden av politiken och politikerna stannar i regel kvar.

Under 1990-talet fanns en grupp riksdagsledamöter från samtliga partier som ordnade seminarier om etik i politiken tillsammans med journaliststuderande vid Mitthögskolan. En tidning gavs ut med diskussion om politiska övertramp under det gångna året. Den sändes till alla riksdagsledamöter och landstings- och kommunalråd. Det var ett sätt att skapa medvetenhet om etiska och moraliska frågor i politiken och en diskussion om vad som kunde göras för att förebygga upprepanden. Förslag fanns också om etiska principer för politiskt arbete.

Vi menar inte att gruppen måste återskapas men partierna måste känna ansvar för att samtalet och inte minst utbildningen av de aktiva kring etik i politiken är angeläget i en politikerroll som blir mer och mer direkt exponerad i olika medier utan det filter som pressekreterare och andra kan skapa.

Dagens allt snabbare samhällsklimat kräver direkta beslut och reaktioner varför en fungerande etisk och moralisk kompass är nödvändig, en kompass som kan kopplas till den enskildes politiska hemvist. I socialdemokratins fall handlar det om arbetarklassmoral, gör din plikt och kräv din rätt men inte mer. I ett liberalt perspektiv bygger det på allas medfödda och intuitiva känsla för vad som är rätt och vad som är fel och rätten till självbestämmande så länge man inte skadar någon annan.

Etik i politiken är inte en dagslända som tas fram när det är för sent. Det etiska perspektivet måste vara närvarande i varje partiintern utbildning och urvalsprocess. Respekten för demokratin bygger på att våra folkvalda verkar i samma etiska landskap som det samhälle de är satta att styra.

Det etiska samtalet måste återupprättas om vi ska kunna försvara demokratin.

BARBRO WESTERHOLM

riksdagsledamot, (FP)

JOHAN WESTERHOLM

kommunpolitiker, (S)