Mårten Schultz

Kritiken mot den svenska rättsordningen bygger till stor del på myter och missuppfattningar.

Mårten Schultz

Det tog tid, men till slut kom den oundvikliga utgången. Julian Assange ska överlämnas till den svenska rättvisan, även om hans advokater sannolikt kommer att försöka få beslutet omprövat.

Beskedet från Storbritanniens Supreme Court var det enda möjliga. Alternativet, att acceptera de invändningar som Assangeförsvaret anfört, skulle ha inneburit att Storbritanniens högsta instans underkänt Sverige som rättsstat. Och det vore helt orimligt.

Det är ett problem för Sverige att den bild av vår rättsordning som har spritts av Assangeteamet och dess sympatisörer är en nidbild. En karikatyr. När inflytelserika personer – som filmaren Michael Moore, feministen Naomi Wolff och journalisten John Pilger – utgår från karikatyren i sina attacker på det svenska rättssystemet blir problemet massivt. I stora delar av världen präglas i dag intrycket av svensk rätt av de uppgifter som Assanges sympatisörer velat förmedla. Det är inte i sig så konstigt. Det är dessa uppgifter som har dominerat i fallet hitintills, eftersom företrädare för den svenska rättsordningen och andra svenska jurister har misslyckats med att nå ut med en mer rättvisande bild av den svenska rättvisan.

Om du som svensk jurist reser utomlands och träffar jurister från andra länder som intresserat sig för Assangefallet kan man få häpnadsväckande frågor: Stämmer det att män fälls till ansvar för våldtäkt i Sverige på den enda grunden att en kvinna påstått att hon blivit våldtagen? Är det våldtäkt i Sverige när en kondom går sönder? Är det korrekt att svenska domare stämmer av med Justitiedepartementet innan de dömer i känsliga mål? Har den svenska Riksåklagaren haft möten med företrädare för amerikanska ambassaden innan Assange begärdes utlämnad från Storbritannien? Är det i realiteten politiker som dömer i svenska domstolar? Är det sant att den offentliga maktapparaten i Sverige impregneras av feministisk ideologi och att svenska tjänstemän får lära sig att kvinnor aldrig ljuger? Kommer den svenska polisen sätta Assange direkt på ett plan till Guantanamo om han överförs hit?

Alla dessa frågor återspeglar felaktiga föreställningar om det svenska rättsväsendet. Svaret på alla frågor är i princip ”nej”, även om någon av frågorna innehåller halvsanningar.

Julian Assange var som talesperson för Wikileaks i Sverige sommaren 2010. Ironiskt nog var den svenska juridikens goda rykte en av anledningarna till resan, han ville undersöka om Wikileaks kunde åtnjuta särskilt skydd under de på yttrandefrihetens område unikt starka svenska grundlagarna. Under besöket inträffade händelser som gjorde att Assange anklagades för sexuella övergrepp av två kvinnor. Innan något förhör kunde hållas med den brottsmisstänkte lämnade han landet. Han har därefter inte velat återvända till Sverige och det har tagit närmare två år för att få frågan om överlämnande slutligt prövat av de engelska domstolarna.

Beslutet från Supreme Court innebär enbart att Assange ska överföras till Sverige för att höras i samband med förundersökningen. Det betyder inte att Assange kommer att ställas inför rätta, eller ens åtalas. Det är således fullt möjligt att han överförs till Sverige, förhörs och sedan släpps om de svenska myndigheterna bedömer att det inte finns tillräcklig grund för åtal. Vad vi däremot vet redan i dag är att Assange kommer att få en rättvis behandling av det svenska rättsväsendet.

Rättssäkerheten i Sverige är hög (även om det naturligtvis förekommer brister i enskilda fall, liksom i alla rättssystem). Det gäller även vid sexualbrott, där svenska Högsta domstolen så sent som för några år sedan tydligt underströk att samma höga beviskrav ska gälla vid misstankar om våldtäkt som vid andra brott.

De andra aspekterna av kritiken mot den svenska rättsordningen bygger till stor del på myter och missuppfattningar. Det svenska straffrättsliga regelverket när det gäller sexualbrott avviker inte från de flesta andra. Jag döms inte för våldtäkt för att min kondom går sönder under en sexualakt. Däremot kan jag dömas för våldtäkt om jag har sex med en sovande eller medvetslös person, precis som i många andra länder.

De svenska domare som kan komma att döma om Assange ställs inför rätta kommer inte att ta order från några myndigheter, och kommer inte heller att låta sig påverkas av påtryckningar från annat håll. (Min uppfattning är att korruptionsgraden i den svenska domarkåren är extremt låg.) Vi har politiskt utsedda lekmän som domare i domstolarna – vilket jag själv för övrigt är skeptisk emot – men dessa agerar inte som politiker i sin dömande befattning och de undersökningar som har gjorts tyder inte på att deras politiska uppfattningar påverkar mål.

Och – nej – Assange kommer inte att sättas på ett CIA-chartrat plan av den svenska polisen så snart han kommit hit. Sverige är nämligen en rättsstat. Julian Assange kan vara trygg i förvissningen om att hans sak kommer att ges en rättvis och neutral behandling av svenska myndigheter och domstolar. Förhoppningsvis är det också den bilden av svensk rättvisa som från och med nu kommer att förmedlas till omvärlden – i stället för den karikatyr som Assangesympatisörerna har spridit.

MÅRTEN SCHULTZ

professor i civilrätt, Stockholms universitet

LÄS OCKSÅ: "Beslut om tidsfrist för Assange pinsamt för rätten."

LÄS OCKSÅ: Kvinnornas advokat: "Allt annat vore fruktansvärt"