Nato behöver en ny strategi. Vi, fem tidigare försvarsstabschefer, publicerade nyligen en liten skrift med förslag på en sådan ny strategi tillsammans med en omfattande dagordning för skiftet.

Varför behövs då en ny strategi? Natos gällande ”strategiska koncept” antogs 1999, men sedan dess har världen förändrats på ett dramatiskt sätt. Då var Nato en regional allians som koncentrerade sig på försvarsreaktioner till skydd av det egna området.

Men att reagera räcker inte längre. Idag är den viktigaste uppgiften att förebygga kriser, väpnade konflikter och krig, vilket kan kräva att den första reaktionen är en annan än militär.

Nato enades vid konferensen i Prag 2002, om att agera ”där det behövs” och övergav på så sätt begränsningen att enbart kunna agera för att försvara det egna fördragsområdet.

Slutligen är Natos resurser rent militära samtidigt som den läxa vi lärt oss efter terrorattackerna den 11 september 2001 är att ingen av dagens konflikter kan bekämpas med enbart militära medel. Således måste varje ­effektiv framtida strategi för Nato inkludera utveckling och tillämpning av andra metoder.

Snarare än att ha Natos nuvarande regionala fokus är den strategi vi föreslår globalt inriktad. Den strävar efter att förhindra konflikter genom att avlägsna orsakerna till konflikter. Detta måste självklart i första hand ske med hjälp av icke-militära medel i förebyggande syfte, inte genom att reagera i efterhand.

Strategin innebär upptrappning och nedtrappning av styrka på ett flexibelt sätt och utnyttjar alla grepp som finns inom politik och maktutövning – hårda och mjuka. Den betonar emellertid att militär makt alltid måste vara det yttersta medlet – vilket inte nödvändigtvis innebär att det är det sista.

Vår strategi är till sin natur ­defensiv. Dess syfte är att skydda Natoländerna. Ingen som läser skriften kan missförstå detta.

Strategin kräver ett uthålligt engagemang tills det uppsatta målet är nått – ett mål som varken innebär erövring eller försök att tvinga på en motståndare Natos politiska ideal.

Konceptet är allmängiltigt, men kommer till bäst användning i ett verkligt förändrat Nato. ­Eftersom militära medel inte längre är tillräckliga understryker vi den stora betydelsen av ett förbättrat samarbete mellan Nato, FN och EU.

Nato måste på något vis skaffa sig möjligheter att använda de verktyg och resurser som andra internationella organisationer disponerar. Därför måste i synnerhet samarbetet mellan Nato och EU förbättras. FN kommer också fortsättningsvis att spela en viktig roll eftersom det är det enda organ som kan ge laglig grund åt en intervention – vare sig den är militär eller civil – som inte är rent självförsvar.

Nyckelfrågan är att övertyga ­regeringarna i Natoländerna – särskilt européerna – att bli mer medvetna om nuvarande och framtida utmaningar och att stärka sin politiska beslutsamhet för att följa några av rekommendationerna.

Ett Nato som fortsätter att växa utan att ha resurser att uppfylla sina skyldigheter att försvara sitt utvidgade område riskerar att bli en ihålig allians.

Framför allt står Nato inför en verklig utmaning i Afghanistan där självpåtagna begränsningar berövar Nato möjligheten att nå framgång. Gapet växer för varje dag mellan de uppdrag som Nato ombeds ta och de möjligheter ­alliansen har att utföra dem.

Vi är fast övertygade om att det inte finns något bättre sätt att möta vår tids utmaningar än genom att ha en stark och livskraftig transatlantisk allians.

Vi hoppas innerligt att de politiska ledarna i Nato kommer att inse att behovet att förse Nato med ett nytt strategiskt koncept är stort.

Vi är säkra på att Natos ledare är medvetna om sin främsta och viktiga skyldighet är att göra allt de kan för att skydda sina nationers medborgare på bästa sätt.

Henk van den Breemen, tidigare försvarsstabschef i Nederländerna,

Peter Inge, brittisk försvarsstabschef 1992-1994,

Jacques Lanxade, tidigare marinstabschef i Frankrike,

Klaus Naumann, tidigare försvarsstabschef i Tyskland,

John M Shalikashvili, tidigare försvarsstabschef i USA och överbefälhavare i Nato.

Översättning: Lars Ryding

Copyright: Project Syndicate