Få svenska konstnärer har nått en internationell position i modern tid: Strindberg, Selma Lagerlöf, Ingmar Bergman, Astrid Lindgren och några till. Bland arkitekterna står Ragnar Östberg och Erik Gunnar Asplund fram i en klass för sig. Kanske är det Asplund och Bergman som i vår egen tid – mer än andra – ger ­Sverige ett namn ute i världen inom det konstnärliga området.

Ett av Asplunds absolut främsta verk, Stockholms Stadsbibliotek, står nu inför en eventuell genomgripande om- och tillbyggnad. Det står klart att den process som pågår inte håller den nivå som svarar mot byggnadens kulturarvsstatus – nationellt och internationellt.

Arkitekttävlingen om biblioteket kunde visserligen uppvisa ett sensationellt högt internationellt deltagarantal. Detta massiva intresse för tävlingen ska ses som ett uppenbart tecken på Asplunds internationella renommé, cirka 1200 inlämnade förslag med bidrag från olika länder över hela världen.

Tävlingsprogrammet innehöll dock brister och svårförenliga krav. En brist var att historiken och den kulturhistoriska värderingen inte var tillräckligt genomlyst. Det gäller inte minst den helhetsmiljö som biblioteket ingår i.

Stockholms Stads ambition med tävlingen var emellertid också att bland de inlämnade tävlingsförslagen vaska fram en lösning av absolut högsta internationella standard. Uppgiften kom därför att bli en fråga om å ena sidan antikvariska och konsthistoriska ställningstaganden och å den andra nyskapande nutida arkitektur.

När dammet nu lagt sig efter tävlingens genomförande har vi ytterligare fakta att grunda ett beslut om Asplundbyggnadens framtid på.

Framför allt visar det vinnande förslaget att förutsättningarna för en tillbyggnad är långt sämre än vad många hoppats på.

Programmets stora yta, ca 16000 kvm, går uppenbarligen inte att inrymma utan att resultatet blir starkt lidande i det ena eller and­ra avseendet – en omständighet som kanske inte heller de mest framstående internationella arkitektkontoren kunnat påverka ifall de lämnat in förslag i tävlingen, vilket de alltså inte gjorde.

Arkitekten Heike Hanadas vinnande förslag hanterar en del av dessa konflikter, men på bekostnad inte minst av de k-märkta annexbyggnaderna – formade i enlighet med en stadsplan av Asplund som en del av den helhet i vilken biblioteket ingår.

Dessa byggnader förutsätts rivna i det vinnande förslaget. Helhetsmiljön blir så pass förändrad att ett genomförande vore förödande för upplevelsen av Asplunds verk. Vinnarförslaget har dessutom med fog kritiserats för sin konventionella, kontorshusliknande arkitektur.

Tävlingen har alltså av olika skäl inte alls gett det ”mästerverk”, som var målsättningen. Sverige har ett internationellt ansvar att på bästa sätt förvalta arvet efter Asplund, en av våra absolut främsta moderna konstnärer.

De lärdomar tävlingen gett visar hur svårt det är att förena en tillbyggnad av de dimensioner som tävlingen förutsatte med den hänsyn som Asplunds unika byggnad kräver.

I det uppkomna läget måste ansvaret för Asplunds verk gå före och de nu rivningshotade byggnaderna vid Observatoriekullen bevaras.

Ett sådant ansvarstagande handlar inte bara om de enskilda husen utan lika mycket om vad som i det långa loppet gynnar Stockholm som stad och dess trovärdighet som kulturmetropol. Även ur den synvinkeln är den oförvanskade miljön kring Asplunds byggnad av omätbart värde.

Nya lösningar av biblioteksfrågan på annan plats måste nu prövas. Det finns inga rimliga skäl att degradera Asplunds världsberömda byggnad och det sammanhang den är infogad i.

En nybyggnad på annan plats skulle istället ytterligare kunna berika Stockholm som stad både för invånarna och för internationella besökare.

Undertecknare:

Nicholas Adams professor arkitekturhistoria, Vassar college NYC, Ola Andersson arkitekt, Fredric Bedoire professor arkitekturhistoria, KKH, Anders Bergström arkitekt, tekn dr, Claes Caldenby professor arkitekturhistoria, Chalmers, Eva Eriksson fil dr, arkitekturskribent, Horace Engdahl ständig sekreterare, Svenska Akademien, Catharina Gabrielsson arkitekt, tekn dr, ­Elizabeth Hatz professor i arkitektur, KTH, Thomas Hall professor em i konstvetenskap, forskare i arkitekturhistoria, Olof Hultin chefredaktör tidskriften Arkitektur, Tomas Lewan arkitekt och arkitekturskribent, Jan Lisinski arkitekt, professor restaureringskonst, HGO, Lars Nittve chef ­Moderna Museet, Karin Nyrén professor inredningsarkitektur, Konstfack, Alexis Pontvik professor i stadsbyggnad, KTH, Eva Rudberg docent, arkitekturforskare, Marianne Råberg fd stadsantikvarie, Beate Sydhoff fd ständig sekreterare, Konstakademien, Solfrid Söderlind professor, överintendent för Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Johan Mårtelius professor ­arkitekturhistoria, KTH, Wilfried Wang professor i arkitektur, University of Texas, Ebba Witt-Brattström professor i litteraturvetenskap, Södertörns högskola, Hans Wohlin arkitekt, fd stadsbyggnadsdirektör, Per Wästberg författare och Akademiledamot, fd ledamot av Skönhetsrådet och Jan Åman, chef för konsthallen och samtidslaboratoriet Färgfabriken.