Som ett inlägg i debatten om de förestående olympiska spelen i Peking uppmanar Stockholms idrotts- och kulturborgarråd den 26/2 IOK:s vice ordförande Gunilla Lindberg att ”tillsammans med de andra svenska medlemmarna i IOK, Pernilla Wiberg och Arne Ljungqvist, ta bladet från munnen och förklara att alla OS-deltagare har rätt att yttra sig om vad de vill, annars kommer det att råda osäkerhet om vilka värden den olympiska rörelsen står för”.

Sjöstedt påstår att de nationella olympiska kommittéerna inte är ”fristående organisationer utan integrerade delar av IOK och måste rätta sig efter vad IOK säger”. IOK skulle alltså, enligt henne, kunna ge de nationella kommittéerna order av olika slag.

Där har hon helt enkelt fel.

De nationella olympiska kommittéerna är fristående organisationer, som endast har kravet på sig att deras stadgar står i överensstämmelse med den ”Olympiska Chartern” (IOK:s stadgar). I övrigt gör man som man vill. Men IOK ger gärna råd till nationella olympiska kommittéer i frågor av olika slag. Så har också skett, och sker, i den nu aktuella frågan.

IOK:s råd är entydigt. Man understryker att de Olympiska spelen är ett idrottsevenemang och inte det lämpliga tillfället för olika slag av politiska manifestationer. I övrigt hänvisar man till den Olympiska chartern där den relevanta paragrafen är nr 51 som stadgar att “No kind of demonstration or political, religious or racial propaganda is permitted in any Olympic sites, venues or other areas.” Därutöver stadgar ­paragraf 49 att de olympiska deltagarna inte får ta på sig rollen som journalister eller mediarapportörer.

Olympiska idrottsmän och ledare är vuxna människor, som handlar på eget ansvar men IOK förväntar sig att alla deltagande nationers olympier respekterar vad stadgarna föreskriver. I övrigt har de alltså full rätt att säga vad de vill, och göra vad de vill inom ramen för de lagar som gäller i det land de besöker.

Gunilla Lindberg

Arne Ljungqvist

Pernilla Wiberg