Folkrättens förbud mot tortyr är totalt. Det gäller utan undantag – i alla situationer och oavsett vem som förhörs.

Det är inte tillåtet att sända tillbaka asylsökande till länder där de riskerar tortyr eller misshandel. Domstolar ska inte acceptera ”bevis” som pressats fram med sådana metoder.

Att tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning så enhälligt och otvetydigt fördömts i internationella organ har kommit att räknas som ett av de viktigaste framstegen i arbetet mot förtryck och barbari.

Denna konsensus har förstås inte stoppat all tortyr. Jag har själv varit tvungen att rapportera att sådana kränkningar fortsatt också i europeiska länder även efter det att regeringarna formellt ställt sig bakom förbudet.

Desto allvarligare är att tortyrförbudet systematiskt underminerats efter den 11 september 2001. President Bush har upprepade gånger försäkrat att den amerikanska regeringen inte använder tortyr – men det är precis vad den har gjort.

Nu senast har säkerhetstjänsten CIA medgett att den använt simulerad drunkning, så kallad water boarding, för att pressa fångar att erkänna eller ange andra personer.

Den nye justitieministern har just uttalat att ”water boarding” är tillåtet i USA. Och Bush över­väger att lägga in sitt veto mot ett förslag om förbud.

Detta kommer förstås att av­visas av organ inom FN.

Metoden innebär att en bunden fånge får huvudet pressat under vatten intill gränsen för drunkning. Det är en sällsynt grym misshandel.

Andra metoder som godkänts av de amerikanska myndigheterna under ”kriget mot terrorn” har varit att spärra in fången under extrem kyla eller värme, utsätta honom för ihållande och starkt irriterande ljud, hindra honom att sova och tvinga honom att stå långa perioder i en fixerad position.

Europa har ett medansvar. Det har blivit alltmer uppenbart att europeiska regeringar har sam­arbetat med den amerikanska politiken – Sveriges överlämnande av de två egyptierna Agiza och al-Zari till CIA på Bromma flygplats är bara ett exempel.

Olagligt gripna personer har som fångar transporterats av CIA-plan via flera flygplatser i Europa – uppenbarligen under amerikanska CIA:s överinseende. Det är detta som kallats ”rendition”.

Personer som drabbats av så­dana ”renditions” har i vissa fall försvunnit till hemliga CIA- fängelser där de utsatts för perioder av ”avancerade förhör”.

Sex av dem som hållits i sådana hemliga fängelser och där torterats har nu åtalats inför en militärkommission på Guantánamo. Åklagaren begär dödsstraff.

Det är möjligt att dessa personer har begått ohyggliga brott. Men rättvisa kan inte skipas med sådana metoder. Resultatet blir att kampen mot terrorismen försvåras ytterligare.

THOMAS HAMMARBERG

Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna