Björn Hedlund skriver (3/2) att SAC, syndikalisterna, utnyttjar sin lagliga rätt till strids­åtgärder. Det är ingen som protesterar mot att de kan utnyttja den rätten. Kritiken består i hur syndikalisterna driver sina strids­åtgärder, som i mångas ögon gränsar till rent brottsliga handlingar.

Restauranggäster har vittnat om att de har kallats ”borgarsvin” vid inpasseringen till restaurangen. Andra säger sig har blivit greppade i armen då syndikalister fysiskt har försökt hindra dem att gå in på restaurangen.

Flera gäster har gått därifrån då syndikalister helt frankt har placerat sig framför ­entrédörren i syfte att hindra inpasserande.

Ägaren till restaurangen har hängts ut med namn i flygblad där det står att ”(han) har sedan många år satt i system att utnyttja sina anställda genom att betala slavlöner”.

Det är dessa metoder restaurangen vänder sig emot.

Tvisten mellan restaurangen och SAC:s medlem har sin grund i att denne påstår att han under ett och ett halvt års tid har arbetat ca 1000 timmar mer än vad han har fått betalt för.

SAC hävdar bland annat att deras medlem säger sig ha arbetat 16 timmar per dag samtidigt som restaurangen aldrig har öppet mer än 11–12 timmar per dag. Under sådana premisser är det lönlöst att ge sig in i en saklig debatt.

Den bevisning de åberopar till stöd för dessa påståenden sägs vara några närliggande ­butiksinnehavare som säger sig ha sett SAC:s medlem ”jobba mycket”.

Jo, jag tackar, med den bevisningen är det sannolikt bäst att råda klienten att be SAC om ursäkt, ge upp och betala.

Om nu SAC är så övertygade i sin sak föreslår jag att ni väljer det enda civiliserade sättet att driva er medlems krav:

Vänd er till domstol!