Människohandel för att skaffa ­arbetskraft är ett allvarligt brott som innebär att människor ­genom hot, våld och förödmjukelser tvingas in i ett beroendeläge och rättslöshet.

Människohandeln anses vara en av de mest lönsamma formerna av internationell organiserad brottslighet och lika omfattande som handel med vapen och narkotika.

Det är ett komplext och dolt ­fenomen, något som försvårar upptäckten. Det kan bero på vitt skilda orsaker, såsom att offren till följd av hot inte vågar träda fram eller bristande information om vilka rättigheter de har.

Vilka drivkrafter ligger bakom? Det kan handla om globala faktorer, gränser som har undanröjts, svårigheterna att legalt kunna komma till väst och arbeta, efterfrågan på billiga varor och tjänster, fattigdom kombinerat med en längtan efter ett bättre liv, en längtan som utnyttjas av skrupelfria kriminella. Kombinationen av detta utgör grogrunden för människohandeln.

Vi är inte förskonade i vårt land, utan kan konstatera att detta även hos oss är ett växande problem. Människohandel för arbets­kraftsexploatering har vid flera tillfällen uppmärksammats i medierna. Det har bland annat varit städare vid hamburgerrestauranger och byggnadsarbetare som arbetat under slavliknande förhållanden.

Regeringen har gjort en tydlig ambitionshöjning när det gäller kampen mot den grova organiserade brottsligheten. På goda grunder kan antas att det ofta är samma krafter som ligger ­bakom människohandeln oavsett om den sker för arbetskraftsexploatering eller för ­sexuell ­exploatering.

Arbetskraftsexploateringen är dock svårare att upptäcka, eftersom den sker inom den legala sektorn, på arbetsmarknaden.

Delar som är särskilt utsatta är byggsektorn, jordbruks- och säsongsarbete, restauranger och hushållsarbete. Situationen ser likadan ut i alla industrialiserade länder.

Regeringen har i dagarna fått ett förslag från en interdepartemental arbetsgrupp i regeringskansliet. Promemorian innehåller ett 30-tal förslag för att förebygga och bekämpa människohandel, arbetskraftsexploatering med mera, motverka efterfrågan och skydda och stödja offer för sådan handel.

Vi vill framförallt lyfta fram följande:

1. Översyn av människohandelsbrottet.

För att lagstiftningen mot människohandel ska vara så effektiv som möjligt görs en översyn av människohandelsbrottet. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april i år.

2. Information till utländsk ­arbetskraft.

För att ge människor möjlighet att undvika att bli exploaterade föreslås att det utformas information till utländsk arbetskraft om vilka regler som gäller på svensk arbetsmarknad. Materialet skulle till exempel kunna spridas genom utlandsmyndig­heter, vid gränskontroller och på Migrationsverkets mottagningsenheter.

3. En nationell hjälptelefon.

I syfte att underlätta för männi­skohandelsoffer att söka skydd och stöd ska vi överväga att in­rätta en nationell hjälptelefon dit ­offer ska kunna ringa för att få information om vart de ska vända sig för att få det stöd och skydd de kan behöva.

4. EU-samarbetet.

För att EU:s arbete mot männi­skohandel ska bli effektivare ­föreslås att det svenska ordförandeskapet 2009 intensifierar arbetet mot människohandel. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma frågorna inom ramen för EU:s yttre förbindelser.

5. Forskning om människo­handel.

Idag är kunskaperna om männi­skohandel, kopplat till arbetskraftsfrågorna, för dåliga. Arbetsgruppen föreslår en satsning på forskning om människohandel, dess orsaker och konsekvenser.

Det kan behövas för att göra ­arbetet mer effektivt.

Arbetsgruppens förslag ska nu beredas inom regeringskansliet.

Beatrice Ask

justitieminister

Sven Otto Littorin

arbetsmarknads­minister