Byggnader som sticker ut är en del av byggtraditionen i Stockholm. Stockholm har aldrig varit något museum. Snarare har mötet mellan gammalt och nytt varit en del av stadens identitet.

Nu planeras för en tätare stad och drygt trettio skyskrapor i Stockholm.

Stockholm genomgår en mycket kraftig expansion. Efter år av ­stagnation byggs nu staden vidare med flera nya stadsdelar, märkesbyggnader och skyskrapor.

Gammal industrimark i centrala lägen omvandlas till attraktiva stadsdelar som binder samman staden. Efter en tid då byggnaderna helst skulle gömmas undan vågar nu Stockholm på nytt att bygga hus som sticker ut.

I den närmaste planeringen finns drygt trettio skyskrapor som kommer att accentuera stadens entréer och skapa nya spännande stadsmiljöer i bland annat Värtan och Kista.

Trots att så många höga hus aldrig tidigare planerats knyter utvecklingen an till Stockholms traditioner. Det går att dra tydliga paralleller till förra sekelskiftet och åren därefter.

Stockholm var då också en stad i snabb utveckling. Befolkningen växte, fler fick arbete och staden utökades med nya stadsdelar och publika byggnader.

Under denna tid byggdes höga byggnader som tornen vid S:t Eriksbron, Stadshuset och Europas första skyskrapor, Kungstornen.

Alla dessa byggnader var under sin tid mycket omdebatterade, men är idag självklara delar av Stockholms silhuett. Då som nu höjdes röster att inget skulle förändras och att allt skulle bli som tidigare.

På SvD Brännpunkt 9/1 skriver Samfundet S:t Eriks ordförande Kerstin Westerlund att Stockholm inte tål att förtätas eller få nya höga byggnader.

Hade dessa åsikter gått vinnande ur debatten under 1900-talets början hade Stockholm varit en fattigare stad idag.

Men det är viktigt att inte stirra sig blind på Stockholms innerstad. Det är snarare i ytterstaden som den största utvecklingen sker.

Dels kommer den gamla gränsen mellan innerstad och ytterstad att förflyttas utåt, dels kommer nya stadsdelar att binda samman de gamla. Runt det som tidigare definierats som innerstad kommer den täta staden nu att sträcka ut sig.

I dessa nya stadsdelar kommer en stor del av de nya skyskraporna att byggas.

I Söderort planeras tolv skyskrapor, varav några vid Gullmarsplan och Telefonplan. I Västerort handlar det om tolv skyskrapor i stadsdelar som till exempel Kista, och i innerstaden tio skyskrapor i lägen vid Värtahamnen, Norra Station och Nordvästra Kungsholmen.

Under åren fram till 2030 beräknas Stockholms invånarantal växa till en miljon människor i kommunen och närmare tre i den omgivande regionen. För att klara den utvecklingen behöver Stockholm planera för framtiden och lära av de misstag som begåtts tidigare.

Vi lämnar den glesa stadens planering där hyreslängor placerats ut på åkrar med motorvägar som barriärer runtomkring.

Att bygga staden tätare har många fördelar. Dels blir staden mer lev­ande om den byggs för korta ­avstånd med levande bottenvåningar, dels blir den miljövänligare.

Den täta staden kräver mindre energi och färre resor. Kollektivtrafiken behöver byggas ut med Citybanan, ny tunnelbana och tvärspårvägar. För att styra bort biltrafiken från den centrala staden behövs Förbifarten och på sikt en östlig förbindelse.

Flera av dessa projekt skulle ha byggts för länge sedan. Stockholmarna får idag betala priset för obeslutsamma politiker och oändliga byråkratiska processer. Resultatet är brist på både bostäder och infrastrukturlösningar.

Stockholms stad arbetar nu med att förkorta byggtider och onödig byråkrati. Föga förvånande vill miljöpartiet gå motsatt väg och förlänga handläggningstider och planprocesser (SvD Brännpunkt 9/1).

Det skulle inte bara minska bostadsbyggandet utan också stagnera utvecklingen i staden.

MIKAEL SÖDERLUND

stadsbyggnads- och trafikborgarråd (m)