EG-domstolen har dömt i Vaxholmsmålet. Vem vann?

Tvisten mellan det lettiska före­taget Laval­ och Byggnads ska slutligt avgöras av den svenska Arbetsdomstolen, AD.

AD ska följa EG-domstolens tolkning av hur EG-rätten på­verkar tvisten. Det skulle förvåna mig om inte Laval blir vinnaren i AD.

När AD år 2005 ställde två frågor till EG-domstolen om rätten för en facklig organisation att använda blockad för att förmå en utländsk arbetsgivare att förhandla om svenskt kollektivavtal, spred sig en lätt panik i det svenska poli­tiska och fackliga etablissemanget. Skulle EG-domarna förstå den svenska arbetsmarknadsmodellen?

Skulle EG-rättens principer om fri rörlighet på marknaden gå före grundlagsskyddade fackliga rättigheter? Skulle Sverige kunna vara kvar i EU om EG-domstolen underkände vår arbetsmarknadsmodell?

EG-domarna har inte haft några problem att förstå vad den svens­ka modellen går ut på. Rege­ringens förstahandsmål att göra modellen begriplig har alltså uppnåtts.

Domstolen är enig med regeringen om att rätten till stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna är en legitim och grundläggande rättighet i EU. Och att den rätten får inskränka EG-fördragets friheter under vissa förutsättningar.

Domstolen har även gjort ett annat mycket viktigt påpekande. EU är inte bara en inre marknad med fri rörlighet, utan har också ett socialt ändamål. Och den fria rörligheten ska vägas mot de social­politiska målen.

Det är ett välkommet budskap till alla de EU-kritiker som vill skapa en falsk bild av att EU bara är en spelplan för marknadsliberala krafter. EU är ­mycket mer än så.

Rätten till fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna har alltså nu uttryckligen erkänts av domstolen som en grundläggande rättighet. Det måste Sverige kunna hälsa med stor tillfredsställelse.

Men genom domen förs pro­por­tionalitetsprincipen för strids­åtgärder in i svensk arbetsrätt. Tidigare har det varit möjligt att pröva lagligheten av stridsåtgärder vid svensk domstol.

Nu ska det också kunna prövas om stridsåtgärderna går utöver vad som krävs för att skydda arbets­tagarna, alltså en lämplighetsprövning. Detta rubbar förstås balansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel.

Domstolen konstaterar att i det här fallet gick Byggnads krav för långt när facket krävde att Laval skulle acceptera hela byggnadsavtalet.

Dessutom var de obefogade när Laval inte på ett klart och enkelt sätt kunde få veta vilka lönekrav som de var skyldiga att iaktta i Sverige. De svenska reglerna för att införliva EG-direktivet om utstationerade arbetstagare blir helt enkelt för krångliga för utländska företag.

Inte heller Lex Britannia undgår EG-domstolens kritik. Lex Britannia innebär att ett svenskt kollektivavtal kan tränga undan ett utländskt kollektivavtal. Reglerna är diskriminerande därför att de inte på något sätt tar hänsyn till innehållet i ett utländskt kollektivavtal.

Krävs nu svenska lagändringar? Ja, det blir nog ofrånkomligt att se över både den svenska utstationeringslagen och Lex Britannia sedan AD dömt. EG-dom­stolens analys av utstatione­rings­­direktivet blir en bra utgångspunkt.

Annars krävs inte lagändring. Visser­ligen säger den svenska grundlagen att rätten till strids­åtgärder bara får inskränkas genom­ lag eller avtal. Men det svenska anslutningsfördraget och anslutningslagen ger nog tillräckligt lagstöd för att tillämpa domen i Sverige.

Vaxholmsmålet gäller åtgärder mot ett utländskt företag i Sve­rige. Men både den här domen, och förra veckans dom i målet om Viking Line, får följder för stridsåtgärder mot svenska företag som verkar över gränserna.

Även i ett sådant fall blir det nödvändigt att se till proportionaliteten. Både arbetsgivare och fack måste nu ta hänsyn till varandras grundläggande rättig­heter. Det kan faktiskt bli bra för stabiliteten på arbetsmarknaden.

Målet blev inte den ödesfråga för nationen som många befarade. Följderna kan hanteras av parterna och lagstiftaren på det sätt som är vanligt i Sverige. Det finns alltså ingen anledning att ropa ”ut ur EU”.

Anders Kruse

Pensionerad ambassadör och regeringens ombud vid EG-domstolen, företrädde Sverige i Vaxholmsmålet.