Får svenska skolor fira julavslutning i kyrkan? Frågan diskuteras intensivt i Sverige.

Diskrimineringsombudsmannen anser att det är olämpligt att hålla skolavslutningar i kyrkan, eftersom eleverna tillhör olika religioner och kulturer. Invandrare kan känna sig diskriminerade.

Också högt uppsatta personer i Svenska kyrkan är kritiska. På Dagens Nyheters debattsida (11 januari i år) skriver biskop Ragnar Persenius att skolavslutningen är till för alla elever och att avslutningar i kyrkan därför måste avskaffas.

I den infekterade debatten ställs två av den svenska skolans bärande principer mot varandra: å ena sidan värnandet av vårt gemensamma kulturarv, å andra sidan förbudet mot konfessionella inslag i utbildningen.

För mig är denna motsättning konstlad. Jag ser gärna skol­avslutningar i kyrkan, om man så vill lokalt.

Skolverket bedömer att skolavslutningar i kyrkan kan anses vara försvarligt så länge tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron, inte på religiösa inslag.

De allra flesta skolor firar jul på ett eller annat sätt. I klassrummen finns både julstjärnor och adventsljusstakar. Och oavsett om man går till kyrkan eller inte, så klipper barnen tomtar och smällkarameller.

Till påsk är det samma sak, fast med påskkycklingar. Både jul och påsk är faktiskt religiösa traditioner. De är en del av vårt kulturarv och måste få vara det.

Samtidigt får det inte vara så att någon tvingas till religionsutövning. Ingen ska tvingas att avge trosbekännelse eller läsa en bön under en skolavslutning.

Men man kan vara i kyrkan, ha en kyrklig inramning och till och med en präst som berättar om varför vi firar julen och hur den firas.

Sedan måste varje skola och rektor själva få fatta sina egna beslut, efter eget omdöme och med hänsyn till lokala förhållanden.

På en del ställen har man traditioner som går flera hundra år tillbaka i tiden. Det är inte rimligt att staten ska förbjuda dessa.

Jag tror inte att man på något sätt främjar ökad tolerans genom att säga att vi ska avskaffa våra kulturella traditioner.

Tvärt om finns det en stor risk i det.

Om effekten av att vi välkomnar många nya svenskar i vårt land blir att de gamla svenskarna känner att man måste utplåna sina egna traditioner, då kommer folk att vända sig emot invandring.

Rasisterna i Sverige säger redan att invandringen leder till att vi måste ge upp vårt kulturarv.

Tolerans mot andra är inte att utplåna sin egen identitet. Tolerans är att respektera andras kulturella identitet lika mycket som vi vill att andra ska respektera vår.

Jag möter aldrig invandrare som kräver att vi ska utplåna våra traditioner. Det är snarast ett utslag av överdriven politisk korrekthet hos personer i det svenska etablissemanget att driva sådana ståndpunkter.

Sverige måste vara ett land som både är tolerant mot de människor som kommer hit och som vårdar det kulturella arvet.