Mitt i sjudande julhandel kommer en förvånande annons från Svenskt Näringsliv – organisationen oroar sig för att vi i en missförstådd iver att rädda själen, de fattiga och planeten ska handla för lite.

Det är ett förbryllande utspel i julsagans form.

I ”Gumman som slutade handla” har näringslivets reklammakare vävt in en märklig syn på handel, kultur, konsumtion och, inte minst, på kvinnliga konsumenter, ungefär så här:

Lättlurade kvinnor som läser kultursidorna löper risk att helt spåra ur och dra med sig hela samhällen i köpbojkotter inför julen. Men om vi inte köper varor i affärerna för att ge till varandra, då stryps julens glädje.

Snälla gubbar och gummor får varken julklappar eller julmat. Dessutom kommer de att ha förfärligt tråkigt. De fattiga på andra sidan jorden kommer att bli arbetslösa och ännu fattigare. Men med ökad julhandel skulle både själen, de fattiga och planeten må bättre.

Var finns det rimliga i detta julbudskap?

Den ”själ” som Svenskt Näringsliv ser framför sig känner glädje och mening om den får köpa saker för att ge bort eller om den får saker som gåva. Annars har den tråkigt.

Visst är ett ömsesidigt givande och tagande viktigt för vår upplevelse av gemenskap och samhörighet. Det är dessutom ett klassiskt uttryck för medmänsklighet som inte minst julen påminner oss om.

Men varför denna enkelspåriga koppling till köpta ting? Varför skulle inte egentillverkade saker eller immateriella gåvor kunna sprida glädje och gemenskap?

Om vi ger varandra av vår tid istället för att skicka julklappar, inte skulle det tömma julen på dess innehåll, försänka samhället i tristess och drabba själen med leda.

Svenskt Näringsliv gör inte någon skillnad mellan bra och dålig konsumtion. All konsumtion tycks vara bra konsumtion, något som de arga tanterna och farbröderna på kultursidorna inte klarar av att se.

Det var uppenbarligen länge sedan någon på Svenskt Näringsliv läste kultursidor. Någon samlad front mot konsumtion har åtminstone vi inte sett på decennier.

Och när såg man senast en kultursida uppmana läsarna sluta att gå på utställningar och köpa böcker och istället gå hem och göra egna grafiska blad eller skriva egen centrallyrik?

Hur ska Svenskt Näringsliv, med den här julsagan i bagaget, kunna bemöta frågan om de resurssvagas jul? De som inte har råd att ge bort dyra saker, är de en sämre sorts människor än andra, bättre bemedlade?

Deras svaga köpbeteende spolierar ju den julglädje och den fattigdomsbekämpning som vi andra glatt ska ägna oss åt i varuhusen. Om tid är det enda som någon har att ge bort, varför ska inte den resursen få räknas?

Utanförskapet i Sverige, som julen faktiskt också brukar handla om, är sorgligt utraderad i Svenskt Näringslivs världsbild.

Där saknas också etiska konsumenter som handlar inte bara för egen del utan även för att ge ett litet bidrag till fattigdomsbekämpning. Det gäller inte bara lättlurade kvinnor som läser kultursidor.

Konsumtionskritiken går inte alltid ut på att sluta handla, utan om att välja den handel som hjälper de fattiga. Vi är överens om att handel, rättvis handel, är ett bra sätt att hjälpa de fattiga.

Och vad hände med klimatfrågan, förmodligen det som i sagan benämns ”planeten”? Svenskt ­Näringsliv är ganska ensamt om att vägra se dilemmat som finns även mellan rättvis handel och ­risken för klimatförändringar.

Vi förstår att Svenskt Näringsliv hamnar i svårigheter när man tar till orda i en komplex fråga i form av en julsaga på annonsplats. Nyanser måste få falla bort och det är säkert många olika intressenter som haft sitt ord med i laget, men måste det bli så här plumpt?

Har man ingen kontroll över sina reklammakare? Låt oss glömma den här pinsamheten och istället på bred front tillsammans fundera över vad en reflekterad konsumtion skulle kunna vara, en som främjar själen, de fattiga och planeten, för att använda sagans lista.

Hur ser den jul ut som kombinerar medmänsklighet, måttfullhet och vishet? Lyckas vi bli bättre konsumenter i den meningen så kommer både själen och ekonomin att må bra. Det svenska näringslivet behövs i den reflektionen.

Tomas Brytting

docent i företagsekonomi

Erik Blennberger

teologie doktor

Gunhild Wallin

journalist

Ann-Sofie Westelius

ek lic

Susanne Wigorts Yngvesson

teologie doktor