Många småbarnsföräldrar idag vittnar om tidsbrist. Det så kallade livspusslet är för alltför många människor svårt att få ihop. Och tiden med små barn är kort.

Några få år, sen är den för alltid förbi. Det finns ingen andra chans – barndomen går inte i repris.

En modern familjepolitik bör utgå från att familjer är olika, har olika önskemål och behov och är lika mycket värda. Vissa barn är tidiga i sin utveckling, andra mognar sent.

En del barn trivs med att ha många andra barn och vuxna omkring sig varje dag, andra mår bäst under lugnare former.

Mot denna bakgrund har det varit naturligt för alliansregeringen att lägga fram förslag som ger föräldrarna ökade möjligheter att välja den typ av förskola och barnomsorg som är lämplig för just deras barn, i just deras situation.

Regeringens familjepolitiska reform innehåller fyra delar:

•kommunalt vårdnadsbidrag,

•jämställdhetsbonus,

•barnomsorgspeng,

•ökat pedagogiskt inslag i förskolan.

Sammantaget bidrar dessa satsningar till att öka valfriheten, förbättra förutsättningarna för jämställt uttag av föräldrapenningen och stärka kvaliteten i förskolan.

Till sommaren kommer de två första delarna – vårdnadsbidraget och jämställdhetsbonus – att realiseras. Idag skickar vi ut förslaget om kommunalt vårdnadsbidrag på remiss.

Syftet med vårdnadsbidraget är att skapa ökad valfrihet för föräldrar som önskar mer tid med sina små barn.

De föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn efter föräldrapenningens slut, eller vill välja andra omsorgsalternativ än förskola, ska kunna göra detta. Vårdnadsbidraget ökar familjernas valfrihet och stärker föräldrarnas makt över sin livssituation.

Åtskilliga opinionsundersökningar har visat att det finns ett starkt stöd bland småbarnsföräldrar för vårdnadsbidrag. Trots det gjorde den förra regeringen vad den kunde för att stoppa valfriheten.

Idag kostar en förskoleplats över 100000 kronor per barn och år, varav kommunen bidrar med mer än 90 procent, medan ett barn som vårdas hemma inte får en krona.

Vi vill nu tillmötesgå alla de föräldrar som uttryckt önskemål om ett vårdnadsbidrag. Många kommuner har också visat intresse för att få lämna stöd till de föräldrar som på egen hand ordnar med omvårdnaden om sina barn.

Den föreslagna lagen ger de kommuner som så önskar en möjlighet att erbjuda ett vårdnadsbidrag inom vissa ramar. Det får ges för barn som fyllt ett år upp till treårsdagen.

Helt vårdnadsbidrag får inte utges för barn som har heltidsplats i offentligt finansierad förskoleverksamhet. Bidraget ska vara skattefritt och uppgå till maximalt 3000 kronor per månad och barn.

Kommunerna ges också en rätt att införa vårdnadsbidrag på deltid. Vår bedömning är att kommunerna själva bäst avgör hur närvaron i förskoleverksamheten ska samspela med avtrappningen av vårdnadsbidraget.

De lokala behoven och förutsättningarna skiljer sig alltför mycket för att det ska vara motiverat med en nationell reglering. Förslaget är också förenligt med principerna om det kommunala självstyret.

Om barnet bor växelvis, eller har ett omfattande umgänge med den särlevande föräldern, får vårdnadsbidraget delas så att bidraget betalas ut med hälften till vardera föräldern.

Förutsättningen är att föräldrarna är överens om delningen.

Vårdnadsbidraget blir inte i sig pensionsgrundande, men bestämmelserna om så kallad barnårsrätt innebär att föräldrar till barn under fyra år kommer att ha högre ålderspensionsrätt än den faktiskt intjänade pensionsgrundande inkomsten under dessa år.

Enligt förslaget kommer en förälder som vårdar barn med helt vårdnadsbidrag att ges rätt till hel ledighet. En bestämmelse om detta införs i föräldraledighetslagen.

Den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, för den som får vårdnadsbidrag kommer att skyddas. Enligt förslaget ska SGI fastställas till lägst den nivå som gällde omedelbart före en period med vårdnadsbidrag.

Förslaget innehåller också en förlängning av den överhoppningsbara tiden i a-kassan för försäkrade som vårdar eget barn. Idag är tiden fram till dess att barnet fyller två år överhoppningsbar.

Förslaget innebär att den överhoppningsbara tiden utökas tills barnet fyller tre år. Utökningen är generell och gäller inte bara dem som får vårdnadsbidrag.

För att undvika risker för negativa marginal- och inlåsningseffekter får vårdnadsbidrag inte utbetalas till vårdnadshavare som får arbetslöshetsersättning, föräldrapenning för barnet eller dess syskon, introduktionsersättning för flyktingar, sjukpenning som varat längre än 365 dagar, sjuk- eller aktivitetsersättning, ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Med vårt förslag till kommunala vårdnadsbidrag kan vi nu äntligen ta ett rejält kliv framåt för valfrihet åt Sveriges småbarnsföräldrar.