Ulrica Schenströms krogkväll med TV4-journalisten Anders Pihlblad resulterade i att hon fick avgå som statssekreterare. Schenström-affären illustrerar vad som kan ske när politiker och journalister inte lyckas hålla isär sina roller.

En makthavare som låter sig bjudas på alkohol av en politisk reporter och offentligt vänslas med densamme sprider bilden av ett elitistiskt kotteri där politiker och journalister lever i symbios.

Politiker och journalister som inte lyckas hålla ordning på sina roller är ett betydligt större problem för demokratin än de så kallade mediedreven i samband med olika politiska skandaler.

I sin artikel på Brännpunkt (2/11) argumenterar Harald Ullman för att Ulrica Schenström inte borde ha behövt avgå, eftersom hon endast ”betett sig lite olämpligt” och att det inträffade var ”en löjlig skenhändelse”.

Ullman beskriver avgången som politikens kollaps inför ”journalismens ständigt stegrande behov av att skapa spännande drama”. Själv uppmanas jag av Ullman att ägna min tid åt att studera denna farliga ”journalism” i stället för att kritisera Pihlblads och Schenströms agerande.

Vi lever i en tid av ökad politisk rörlighet. Individer växlar mellan uppdrag inom politik, opinionsbildning, journalistik samt konsult- och PR-verksamhet.

I en del avseenden är detta en positiv utveckling. Politiker hinner inte stelna på sina poster och individer med erfarenheter från olika delar av samhällslivet kommer in i politiken.

Bekymret är att många av dessa individer inte inser att med olika roller följer olika typer av ansvar. Det är inte helt lätt att släppa gamla vänskapsband med kompisar från t ex PR-svängen för att plötsligt bli en man eller kvinna med formell politisk makt.

Men det vi kan begära är att varje enskild individ hyser insikt om att de olika rollerna faktiskt innebär olika typer av ansvar och med ansvar följer olika typer av begränsningar.

Harald Ullman väljer att inte se denna problematik. Hans inställning deformerar i stället politiker och journalister till ett resande

teatersällskap av sämre kvalitet, som med tingeltangel och billiga kupletter säljer sina konster till den som orkar höra och se på.

Men politik och journalistik är faktiskt på allvar.

En statssekreterare berusar sig på restaurang samtidigt som hon har jouransvar för den nationella krishanteringen.

Hennes chef, statsminister Fredrik Reinfeldt, förnekar incidenten och mästrar i stället offentligt de journalister som ställer frågor om huruvida statssekreteraren verkligen var berusad.

Det inträffade ställer allvarliga frågor inte bara om statssekreterarens professionalitet utan också om statsministerns ledarskap. Självklart blir det rubriker.

Att beskriva det inträffade som ”en löjlig skenhändelse” säger mer om Harald Ullmans syn på ansvar och moral än om allvaret i det inträffade.

Även TV4 förtjänar klander för sitt sätt att hantera ärendet och för att blanda ihop sina roller. TV4 försvarar att en av deras ledande politiska reportrar umgås med en av landets främsta makthavare under socialt minst sagt vänskapliga och lätt alkoholdimmiga former, bara ett par dagar innan samme reporter opartiskt skall granska denna makthavares verksamhet.

Det är naivt att inte se hur krogbesöket påverkar trovärdigheten i en sådan granskning.

Dessutom behandlar TV4 inledningsvis Ulrica Schenström som en källa, som reportern Anders Pihlblad genomför förtroliga bakgrundssamtal med.

Men någonstans under resans gång förvandlas det förtroliga bakgrundssamtalet mellan journalisten och källan till en nyhet, där journalisten i stället som vittne får berätta om hur källan uppträdde under samtalet.

TV4 offentliggör t o m krognotans storlek, vilket får högst

negativa konsekvenser för Ulrica Schenström. Något källskydd är det således här inte fråga om.

Visst finns det goda skäl att diskutera mediernas makt i förhållande till politikernas makt. Men en förutsättning för den diskussionen är faktiskt att gränslinjen mellan politik och journalistik upprätthålls. Politikerna och journalisterna är bärare av denna gränslinje.

Därför är det bra att medierna uppmärksammar de tillfällen när enskilda politiker eller journalister inte klarar av att upprätthålla gränsen.

Ulf Bjereld

professor i statsvetenskap

och ledamot i Broderskaps-

rörelsens styrelse.