Hoten mot vårt samhälle upplevs just nu som en av vår tids viktigaste frågor. Det handlar om faktiska eller upplevda hot som på olika sätt påverkar vårt liv nu och i framtiden.
Terrorattackerna i New York, Madrid och London har för lång tid framåt påverkat hur vårt samhälle kommer att utvecklas. Parallellt upplever vi hot som inte bara kommer från extrem terrorism.

Vår vardag hotas av vanliga bovar som länsar våra hem, drogpåverkade våldsmän som misshandlar människor på bussar och i portuppgångar. Skolor vandaliseras och bränder anläggs. Väktare hotas till livet vid värdetransportrån. Listan kan göras lång.

Ropen skallar därför på mer övervakning av gator och torg, av skolor, bussar och taxi.
Och debatten hårdnar. Hårda röster hörs från bägge sidor: Öka övervakningen! Kränk inte den personliga integriteten!
Här på SvD Brännpunkt har inlägg publicerats om oron kring ökad övervakning. Debatten är viktig. Men den förs bara på en ideologisk nivå, utan ansats att föra fram möjliga lösningar.

Därför – för att fortsätta debatten – vill jag påstå att problemet inte alltid handlar om antingen eller, att övervaka eller inte, för att skydda individens integritet. Det handlar om både och.

Jag vill påstå att det numera är tekniskt möjligt att övervaka och samtidigt skydda individens integritet. Det vore olyckligt att inte se möjligheterna i vad teknisk forskning och utveckling kan erbjuda. Vårt val av framtida skydd bör inte handla om att välja mellan pest och kolera.

Låt mig ta ett högaktuellt exempel. I London finns tusentals kameror som bevakar varje steg en londonbo tar. Tack vare övervakningen har ett antal misstänkta gärningsmän från sommarens bombattacker kunnat gripas. I dag kan vi anta att londonborna uppskattar övervakningen.
I Sverige och Stockholm finns inte lika många kameror. De finns dock i hundratal, och alla bevakar de våra steg och våra vanor. Som dagens teknik fungerar, såväl i Stockholm som i London, hotas vår integritet varje dag.
Tekniken är ointelligent, den ser varje individ och den låter andra se vad individen gör. Det finns en risk att vi introducerar system som bygger på ålderdomlig teknik bara för att starka krafter kräver ökad övervakning.
Men det finns en lika stor risk att motståndet mot övervakning leder till att vi behåller befintlig integritetskränkande teknik utan att vår säkerhet och trygghet ökar.

Jag vill föra in ett nytt perspektiv i debatten: vi bör ställa krav på att övervakningstekniken skyddar oss mot alla hot, inklusive hotet mot vår integritet. Ett på intet sätt omöjligt krav.

Övervakningssystem behöver registrera händelser, inte i första hand individer. Det kan ske med intelligenta kamerasystem, men också genom att nyttja sensorer som uppfattar till exempel lukt av rök eller kemikalier, ljud, ljusförändringar och rörelser.
Sådana system registrerar händelser i realtid och kan omedelbart varna för hot, våld och olyckor.

På FOI finns dessa tekniska lösningar, i några fall som prototyper, i andra fall som forskningsprojekt. System som avidentifierar individen, men som varnar för onormala händelser, som ett pågående bankrån, eller så triviala händelser som fönsterkrossning. System som kan känna lukten av sprängämnen i till exempel folkmassan på en flygplats, eller som kan varna och registrera om en människa ramlar i rulltrappan i tunnelbanan.
Systemen kan följa individer utan att man ser vem det är. Varken banken, flygplatsen eller SL behöver veta vem som är på bild. Vi kan skydda integriteten för varje samhällsmedborgare samtidigt som vi kan övervaka.
Det kan låta som en paradox, men identifieringen behöver bara ske när det onormala inträffar – när man befarar att brott har begåtts – och det bör endast lämplig rättslig instans ha rätt att göra.

Med ny teknik kan vi alltså skydda individens integritet när kraven på ökat skydd mot såväl samhällsfunktioner som individer ökar.

Det kräver att ett flertal aktörer i samhället, som nu påverkar utvecklingen, ser och förstår möjligheterna och agerar tillsammans men också omprövar rådande sanningar om övervakning.
Den politiska och rättsliga sektorn bör vara intresserad av att garantera medborgarens säkerhet. Företagen som förser marknaden med övervakningssystem bör se en intressant marknadspotential i att leverera integritetsskyddande system.
Företag som övervakar sina kunder, liksom offentliga instanser, borde vara intresserade av att integrera den etiska aspekten av övervakning i sitt varumärkesbyggande på samma sätt som man aktivt arbetar mot till‑exempel miljöförstöring och barnarbete.
Sist men inte minst – du, jag och alla vi som blir övervakade måste kräva integritetsskyddade övervakningssystem.