Tillgång till internet har blivit minst lika nödvändigt för samhället som post och telefoni. Flera städer i USA, till exempel San Francisco, har påbörjat försök med offentliga trådlösa nätverk.

På engelska kallas detta "WiFi" och är ett mobilt internet som ligger som ett digitalt moln över staden. Det är alltid tillgängligt, även när invånarna är ute och rör sig. Visionen är att inte enbart ge medborgare något eftertraktat och användbart utan även lägga en grund för att stimulera den lokala ekonomin.

Det som utmärker de senaste årens triumfer inom datorvärlden - från webbläsare till interaktiva kartor - är att de ofta har lekts fram genom fritt experimenterande. Tillämpningar sprids och utvecklas snabbt eftersom många kan delta i uppfinnandet och utprovningen.

Om fler människor på en plats har möjlighet att prova ut mobila system finns goda utsikter att framtida mobila tjänster utvecklas just där. Detta kan vara en chans för Stockholm.

Det har hittills inte varit ekonomiskt lönsamt att täcka en hel
stadskärna med mobilt internet. På begränsade platser går det lätt, men att göra nätet vida tillgängligt har visat sig svårare och har heller inte intresserat många internetleverantörer.
Bör då mobilt internet vara en offentlig nyttighet?
Kommunen skulle kunna stå för kostnaden och göra nätet allmänt tillgängligt. Även om alla intresserade anmälde sig och betalade finns fortfarande risken att det inte skulle täcka kostnaderna för att inkludera hela Stockholm; det är först när även de som inte själva skulle ha kopplat upp sig ser möjligheterna som det blir verkligt lönsamt med mobilt internet.

Man kan dock oroa sig för öppenheten i ett kommunalt styrt nätverk, och om det bekostas av skattepengar finns det risk att vissa kräver att det stängs för trafik av olika slag, från porr till affärsverksamheter.

Mobila nät är inte är gratis (även om de är billigare än kabelbaserade) - någon måste betala för installationen och underhållet. Antingen betalar nätkonsumenterna direkt eller så får allmänheten betala
via skattesedeln - och då får även de som inte använder nätet vara med och bära kostnaden.
Kommunala bolag har ofta kunnat konkurrera ut privata initiativ genom att de skyddas och får extra skattepengar till verksamheten. Ett gratis statsnät skulle alltså konkurrera ut många nätleverantörer.

I USA har nätleverantörer gått till domstol för att skydda sig från sådana offentliga projekt. Men om samhällsnyttan är stor och det är troligt att en verkligt spridd mobil infrastruktur inte kan byggas med privata medel, är det inte orimligt att tänka sig att den ändå byggs kommunalt eller statligt.

Problemet med att bekosta denna offentliga nyttighet är varaktigheten. När väl den första entusiasmen lagt sig är risken stor att den bara uppfattas som en utgift för kommunen. Fastän nätet mycket väl kan vara grunden för en viktig och samhällsmässigt lönsam it-livsstil, kan det reduceras till en kännbar utgiftspost den dag man måste spara.
En bättre modell kan hämtas från vägföreningarna som dök upp i Sverige under
1800-talet. När vägnätet skulle byggas ut, löstes strukturproblemet med hjälp av vägföreningar, där en lokalsamfällighet fick bidrag och vid behov hjälp att bygga upp sin del av infrastrukturen som de sedan fick ansvaret för.

Samma princip kan användas för de digitala nätverken. Om man vill stimulera utbyggnad med centrala medel, bör man ge dessa till lokala organisationer som tar på sig underhållningsansvaret.

Organisationerna anpassar sig då till lokala behov och styrs av dem som har direkt nytta av nätverken. Detta gör även den tekniska utvecklingen till ett mindre problem. Olika områden kan prova sig fram, uppgraderingar till ny teknik kan ske lokalt i stället för stadsomfattande.
På sikt kan mycket väl trådlös datorkommunikation få helt nya och oväntade tillämpningar. Att använda internet för telefoni är redan en utmaning för telebolagen, och vida tillgängligt trådlöst internet kan konkurrera med många mobila teletjänster.
Kanske överlever 3 G enbart på glesbygden, men det är inget argument
mot att inte välja en lösning som är bättre i en tätort.

Teknik har en förmåga att springa om allt för detaljerad planering. Det är därför som framtidens it-infrastruktur bör utformas flexibelt och lokalt. Då vinner alla och Stockholm kan åter blomma upp som it-stad.