I debatten om centerpartiets åsikt i kärnkraftsfrågan har det funnits en hel del missuppfattningar, både om att vi förespråkar en "snabbavveckling" (vad det nu skulle vara 25 år efter folkomröstningen), och att vi radikalt håller på att byta politik. Jag hoppas nu kunna klarlägga ett och annat.
När Centerpartiet för några år sedan började förorda det som kallas för "den tyska modellen", var det ett försök att komma bort från årtalsexercis och i stället hitta en fungerande marknadslösning.

Den tyska modellen innebär att vi vill åstadkomma ett avtal mellan staten och kärnkraftsindustrin om hur lång den återstående livslängden för dagens reaktorer är, omräknat i energimängd (ett sådant avtal slöts i Tyskland år 2000).

Det innebär självfallet en kompromiss mellan politiska önskemål om utfasning och industrins intresse av att driva reaktorerna så länge som möjligt, men det kommer bort från de låsningar vi har kring politiska beslut att stänga reaktorer.
Hur denna återstående livslängd ska fördelas mellan
reaktorer och i vilken ordning de ska stängas av lämnar vi däremot till industrin att besluta, så länge man uppfyller grundläggande säkerhetskrav.
Det innebär större möjligheter för industrin att planera driften utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv. Enkelt uttryckt har den tyska modellen tre punkter:

1. Kraftindustrin åtar sig att fasa ut kärnkraft enligt det tak för elproduktion man gemensamt kommit överens om och att ersätta denna med annan energiproduktion.

2. Staten åtar sig att skapa goda förutsättningar för investeringar i kraftproduktion för att garantera långsiktiga spelregler, och förbättra möjligheterna till lönsamhet för företagen samt konkurrenskraftiga priser på el.

3. Gemensamt åtar sig staten och kraftindustrin att öka resurserna till forskning och utveckling av svensk energiproduktion.

Alltsedan förhandlingarna om en sådan lösning bröt samman under hösten har jag och centerpartiet beklagat detta. Det vore olyckligt om detta bakslag kastar oss tillbaka ner i skyttegravarna och jag
är därför beredd att göra mitt yttersta för att åstadkomma en sådan lösning med en bredare politisk bas.
Överenskommelsen till trots finns skäl att vara starkt kritisk mot hur den förvaltas av regeringen.

Det är inte acceptabelt att halvera energiforskningen när vi är överens om att ställa om energisystemet.

Jag kan inte heller tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder.
På denna punkt kan jag också vara självkritisk och säga att vi borde ha varit tydligare i våra besked tidigare.

Men, låt mig vara desto tydligare nu, regeringen kan inte vänta sig vårt stöd för en energiöverenskommelse som inte omfattar både forskning och styrning av de statliga företagen för att nå miljömålen.

För centerpartiet är det en självklarhet att kärnkraften inte ingår i ett hållbart energisystem. Även om svenska reaktorer är förhållandevis säkra, så har vi fortfarande inte funnit en lösning på hur man säkert förvarar avfall i
tiotusentals år.
Även om det finns uran för att förse världens kärnreaktorer med uran för nuvarande drift är det svårt att se hur världens uranreserver skulle räcka för att bygga ut kärnkraften i andra länder om man menar att man på det sättet ska hantera växthuseffekten.

Vad som skett är att den svenska debatten efter folkomröstningen fastnat i ett ofruktbart samtal om årtal, teknisk och ekonomisk livslängd och politiska beslut.

Alla parter i energipolitiken har grävt ner sig i skyttegravarna, och det gäller såväl de partier som vill avveckla kärnkraften som dem som vill behålla den och kraftföretagen.
Resultatet har blivit en bestående osäkerhet om vart svensk energipolitik är på väg och minskat viljan att satsa på ny energiproduktion i Sverige. Det är synd inte minst med tanke på den stora marknad som finns för svenska företag vad gäller export av ny energiteknik inom förnybar energiproduktion, inte minst som bidrag till de fattiga ländernas energilösningar.

Centerpartiet har tagit sitt ansvar och
nu bjuder vi in andra att vara lika konstruktiva för att finna lösningar.