Klimatdiskussionen och Köpenhamnsmötets dagordning utgår från IPCC’s prognoser för temperaturutvecklingen. Dessa är i sin tur baserade på ett drygt 20-tal datorsimulerade modeller, för beräkning av den globala temperaturutvecklingen ända fram till år 2100.

Sedan 1970-talet har vetenskapen och tekniken gjort framsteg som gör det möjligt att mäta hur bra modellern stämmer med verkligheten. Det gäller främst studier på avsevärd höjd över jordytan med hjälp av ballonger och satelliter. Eftersom dessa ger nya möjligheter att testa modellerna knappast har nämnts i den svenska debatten, ger jag i denna artikel ger tre korta beskrivningar av sådana testresultat.

”Växthus-filten”

Växthuseffekten innebär att gasens absorption stoppar värmestrålning i atmosfären. Det är därför karaktäristiskt att temperaturstegringen (uttryckt i oC/decennium) blir maximal på en avsevärd höjd över jordytan: 5 -10 km. Det har nu visat sig att detta s k ”fingerprint” saknas i de mätdata som registrerats från ballonger och satelliter. Douglass m fl1 har publicerat detta i International Journal of Climatology. Det har gjorts försök att få dessa mätvärden att övensstämma med beräkningarna genom att tänja ut felgränserna, och man har t o m ersatt de direkta temperatur¬mätningarna med temperaturvärden som beräknats utifrån vindhastigheter. Trovärdigheten hos dessa räddningsförsök är inte övertygande. Mätresultaten visar att klimatet sedan 70-talet inte har styrts av växthuseffekten.

Utstrålning från jordatmosfären

Jordens temperatur bestämmes av balansen mellan inkommande solstrålning och utgående värmestrålning. Växthuseffekten innebär att atmosfären absorberar en del av den utgående strålningen, och därmed höjer sin temperatur till dess att utstrålningen blir lika stor som instrålningen. Inom ramen för projektet ERBE (”Earth Radiation Budget Experiment”) har satellitmätningar av den totala utstrålningen från toppen av atmosfären över det tropiska området utförts och analyserats. I en nyligen publicerad artikel redovisar Lindzén och Choi2 sina resultat. I sammanhanget kan noteras att Lindzen har varit huvudförfattare till en tidigare IPCC-rapport. Analysen av mätningarna visar att utstrålningen förändrats tvärtemot vad modellerna förutsätter. Förstärkningsfaktorn för koldioxidens effekt är negativ , så koldioxiden har inte den starkt temperaturhöjande effekt modellerna ger. Dessa experimentella resultat visar att IPCC’s modeller överdriver koldioxidens roll för klimat¬utvecklingen.

Atmosfärens fuktighetsprofil

”The National Centers for Environmental Prediction” (NCEP) har gjort en omfattande genomgång av atmosfäriska fuktighetsmätningar för perioden 1973-2007. Det är känt att fuktighetsmätningar från ballonger och satelliter inte varit problemfria – särskilt på höga höjder där den absoluta luftfuktigheten är låg. I år har det dock publicerats en artikel av Paltridge m fl3 i Theoretical and Applied Climatology som analyserar i vilken mån dessa reviderade fuktighetsdata överensstämmer med klimatmodellerna. Modellerna förutsätter att den absoluta fuktigheten i de övre delarna av atmosfären ökar i takt med att temperaturen vid jordytan stiger. Mätningarna visar det motsatta, dvs i takt med att yttemperaturen stigit, så har fuktigheten i den övre atmosfären avtagit. Slutsatsen av denna analys av mätdata är i likhet med föregående exempel att förstärkningsfaktorn för koldioxid är negativ i motsats till modellernas antagande.

Den sammanfattande slutsatsen av dessa tre exempel är ofrånkomligen att modellberäkningarna, som ligger till grund för IPCC’s scenarier, överdrivit växthuseffektens, och därmed koldioxidens, betydelse. Modellerna har med hjälp av koldioxidens förstärkningsfaktor anpassats till temperaturutvecklingen vid jordyytan. De experimentella mätningar som nu gjorts högre upp i atmosfären visar att prognoserna inte är giltiga.

C-G. RIBBING

prof, Fasta Tillståndets fysik, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet

Referenser:

1) David H. Douglass et al.

"A comparison of tropical temperature trends with model predictions"

Int. J. Climatol. 28,1693–1701, (2008)

2) Lindzen R. S., et al.

"On the determination of climate feedbacks from ERBE data"

Geophys. Res. Lett. 36, L16705, (2009) doi:10.1029/2009GL03962

3) G. Paltridge et al.

“Trends in middle- and upper-level tropospheric humidity from NCEP reanalysis data”

Theor. Appl. Climatol DOI 10.1007/s00704-009-0117 (2009).