Sveriges regering har sagt ja till den rysktyska gasledningen Nord Stream på Östersjöns botten. Remiss- rundor, miljöprövningar, lobbyistkampanjer och inte minst diplomatiska turer på högsta nivå har föregått beslutet. Men kan regeringen garantera att man inte sålt ut vitala svenska intressen för att inte störa EU-ord- förandeskapet?

Gasledningen ligger inte i Sveriges intresse, framför allt med tanke på dess långtgående konsekvenser för miljön. Men den ligger otvivelaktigt i Rysslands intresse. Att det nu till slut blir ett toppmöte i Stockholm mellan EU och Ryssland tyder på att den svenska regeringen på något vis har gått Ryssland till mötes efter höstens missnöjesyttringar.

Gazprom är majoritetsägare i det bolag där man tillsammans med tyska EON projekterar för gasledningen.

Ledningen är tänkt att gå genom en stor del av Sveriges ekonomiska zon. De miljömässiga invändningarna är starka. Östersjön är sedan ett par år tillbaka klassat som ett särskilt känsligt havsområde.

Denna ganska unika klassning borde ha gett regeringen ytter- ligare skäl till att säga nej. På botten finns giftiga tungmetaller och tiotusentals gamla minor, kemiska stridsmedel och ammunition sedan andra världskriget. Vid ett bygge måste de flyttas eller förstöras, med alla risker det innebär för miljön och fisket.

En gasledning med en tänkt förgrening till Sverige riskerar också att slå undan benen för satsningar på bioenergi. God- kännandet av gasledningen binder fast Europa i ett beroende av rysk gas och innebär allvarliga miljörisker i ett mycket känsligt havsmiljöområde. Varje ny fastlåsning i miljardinveste- ringar i naturgas försenar europeiska investeringar i förnybar energi. Det ger också Ryssland ökade möjligheter att använda energi som påtryckningsmedel i EU.

Länge var det oklart om Rysslands president Medvedev skulle komma till Stockholm för toppmötet mellan EU och Ryssland. Sverige är som bekant EU:s ordförandeland denna höst.

Under denna period ska ett toppmöte äga rum mellan unionen och Ryssland.

Enligt vad som är brukligt ska detta toppmöte utspelas i ord- förandelandets huvudstad, alltså Stockholm.

Under hösten har det dock mullrats på ryska och det såg länge ut som om Fredrik Reinfeldt inte skulle få hälsa några ryska gäster välkomna på Arlanda.

En viktig anledning var den jämförelse med nazityskland som Carl Bildt gjorde efter Georgienkriget. Jämförelsen rev upp känslor i ett land där miljoner offrat sina liv i kriget mot just nazityskland.

Carl Bildt har inte varit välkommen i Moskva efter detta och ryssarna ville hellre avhålla toppmötet i Bryssel, en missnöjes- markering med udden riktad mot den svenska regeringen och särskilt mot Bildt.

Regeringen Reinfeldt har länge duckat i frågan om gasledningen. När det närmade sig tid för beslut och för regeringen att bekänna färg har enligt uppgift premiärminister Putin ringt till Reinfeldt för att tala om gas- ledningen. President Medvedevs tvekan att komma till Stockholm var plötsligt som bortblåst.

Det står klart att den svenske utrikesministern illa hanterade Sveriges relation med Ryssland och att detta fick effekt också på det svenska EU-ordförande- skapet.

Fredrik Reinfeldt var tvungen att släta över det som skett för att inte störa toppmötet och därmed ordförandeskapet. Kan regeringen garantera att man inte sålt ut vitala svenska intressen för att inte störa ordförandeskapet?

Samtidigt som toppmötet går av stapeln förbereds världens största klimatmöte i Köpenhamn.

Där borde Sverige som ord- förande i EU gå i bräschen och leda, istället säljer man ut svenska miljöintressen till förmån för rysk gas.

Det kan i slutändan visa sig bli en dyr miljönota för att friköpa Sverige från diplomatiska missgrepp för att rädda vad som räddas kunde av ansiktet för EU- ordförande Reinfeldt.