Nu börjar attackerna inför nästa års avtalsförhandlingar. Arbetet kommer att bedrivas på bred front och vi kommer att få se en mängd liknande angrepp på lärarnas arbetstid framöver. Det mesta kommer förmodligen att vara lika aningslöst och okunnigt som innehållet i artikeln av Fölster, Morin och Renstig (4/11).

Jag erbjuder härmed Stefan Fölster att arbeta som yrkeslärare i vår skola en månad, så får vi se om han sedan tycker att vi arbetar för lite med eleverna. Eller om han fortfarande efter ett studiebesök här i verkligheten anser att elevers "socioekonomiska" bakgrund inte har någon påverkan på deras möjligheter att nå goda studieresultat.

Jag ser dagligen elever med så mycket dåligt bagage med sig i ryggsäcken - som inte går att relatera till skolsituationen, utan till svåra hemförhållanden - där eleven hindras från att bedriva sina studier seriöst på grund av för många personliga problem. Familjesituationer med frånskilda ensamstående mammor utan fungerande sociala nätverk som har eget ansvar för flera barn i skolan. Många av dessa barn är våra elever på byggprogrammet där pappan är frånvarande och flera av killarna ser ut som om de sålt smöret och tappat pengarna. Mammorna orkar inte ta hela ansvaret efter långa dagar med eget förvärvsarbete och killarna söker uppmärksamhet och bekräftelse på annat håll. Droger och kriminalitet är inga ovanliga ingredienser i denna destruktiva soppa.

Det är den här verkligheten vi som lärare har att förhålla oss till när vi ska undervisa. Och är det så att du som mentor har några stycken elever med struliga hemförhållanden i din klass kan man kallt räkna med att halva undervisningstiden går till fostran. Därför vill jag skicka en hälsning till Stefan Fölster och till Svenskt Näringsliv: Välkomna till verkligheten! Förra året var det snyftsagorna om hur illa det skulle gå om vi slutade konsumera och i år ännu en skrivbordsprodukt som svävar i det blå.

PER KRINGBERG

yrkeslärare byggprogrammet