Med mindre än ett år kvar till nästa riksdagsval är det dags att börja fundera på vilka vi vill ska företräda oss under fyra år. I dag är var femte invånare i Sverige mellan 18-30 år. Samtidigt är bara var femtonde politiker i samma ålder. I kommuner och i landsting såväl som i riksdagen är unga människor kraftigt underrepresenterade. Så har det sett ut i minst 25 år. Det har inte blivit bättre med tiden.

Samtidigt lämnar fyra av tio unga politiker sina uppdrag i kommunerna under mandatperioden. En långt större andel än i någon annan åldersgrupp. I valet 2006 valdes över 13 000 personer som representanter i kommuner runt om i Sverige. Drygt 6 000 var mellan 50-64 år. 717 av dem var mellan 18-30 år. Idag finns uppskattningsvis runt 500 unga politiker kvar, eftersom i snitt hoppar en av dem av varje vecka under hela året. De flesta lämnar politiken för att de flyttar från sin kommun men det förklarar ändå inte varför ingen annan åldersgrupp lämnar politiken lika ofta.

I en undersökning av 67 svenska kommuner som presenteras i dag på ungdomspolitiska konferensen LSU Forum i Stockholm kan vi konstatera att Sveriges politiker inte bara är gamla – de blir också snabbt äldre. När en ung politiker hoppar av ersätts han eller hon av någon som är i snitt 19 år äldre. Unga är inte bara underrepresenterade – det blir allt sämre för varje år som går under en mandatperiod. Bland avhopparna totalt så ersätts de i snitt av någon som är 5 år äldre, oftast en man.

Många ställer sig säkert frågan - varför behöver just unga människor vara representerade i folkvalda församlingar? Låt oss slå fast det här först: unga politiker tar inte bättre beslut än äldre. Unga människor är inte en homogen grupp. Vi har alla skiftande värderingar, erfarenheter, intressen, förutsättningar och möjligheter. Vi delar däremot alla unika erfarenheter om hur det är att vara ung i Sverige idag. Politiken i Sverige behöver fler unga politikers erfarenheter och kunskap - då blir de gemensamma besluten bättre.

LSU arbetar för att uppvärdera och synliggöra ungas engagemang, skapa debatt och förutsättningar för ungas deltagande i samhällsutvecklingen. Vi tror att det går att förändra politiken så att fler unga politiker kan nomineras och väljas, fler unga förebilder kan skapas i politiken och fler perspektiv kan ta plats i Sveriges politiska församlingar. Vi föreslår därför tre åtgärder som vi i längden tror kan förändra ungas dåliga representation.

För det första behöver vi på allvar utreda möjligheter och risker med att förändra lagstiftningen så att förtroendevalda som flyttar från kommunen kan sitta kvar i fullmäktige. 60 procent av de unga som hoppar av sina uppdrag gör det för att de under mandatperioden flyttar från kommunen. Det är olyckligt att avhoppet kanske sker trots att engagemanget och övertygelsen finns kvar.

För det andra måste vi veta mer om orsakerna till avhoppen. LSU föreslår därför att integrations- och jämställdhetsdepartementet tar initiativ till en studie om individuella motiv till ungas avhopp i politiken. När vi vet mer kan vi agera bättre.

Sist men inte minst måste partier, kandidater, organisationer och hela det civila samhället på allvar börja diskutera underrepresentationen i sig. De partipolitiska ungdomsförbunden kämpar idag för att få sina moderpartier att ta in fler unga i politiken. Fler måste börja ställa de viktiga frågorna. Hur kommer det sig att en femtedel av Sveriges befolkning är 18-30 år men bara en femtondel av de förtroendevalda är det? Hur kan vi göra fler delaktiga i de politiska besluten?

En uppgift för demokratin är att kanalisera mångfalden in i beslutsfattandet och därigenom stärka beslutens legitimitet och långsiktighet. I ett samhälle som konsekvent exkluderar grupper förlorar demokratin sin styrka och legitimitet. Inför valet 2010 behöver politiken visa att den tar ungas intressen, situation och levnadsförhållanden på allvar. Än är det inte för sent.

HANNA HALLIN

ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer