Alliansregeringen valdes på mandatet att skapa riktiga jobb. Den borgerliga regeringen har gjort stora insatser för att minska arbetslösheten och skapa en trygg ekonomi. Arbetslinjen, med jobbskatteavdrag och sänkningen av arbetsgivaravgiften för att anställa unga, har varit framgångsrik.

Från ungdomsförbundens sida har vi också berömt regeringen för dessa insatser. Samtidigt finns det idag behov av att rikta kritik mot regeringen för deras ovilja att ta tag i den utbredda ungdomsarbetslösheten som i värsta fall kan kosta oss valet 2010.

Vi har rutit ifrån när borgerliga ministrar börjat tala om ökade satsningar på Ams-åtgärder snarare än reformer för att möta en ökande arbetslöshet eller när rädslan tagit överhanden i debatten mot stelbenta och privilegiekramande fackförbund.

Därför är vi djupt bekymrade över den inställning som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin nyligen gav uttryck för när han hävdade att ”det är tyvärr så att om man ändå ska säga upp så är det bättre att det drabbar ungdomar än äldre och sjuka som har lägre produktivitet”. Ifall detta är regeringens idé kring hur vi ska möta alla unga människor utan jobb i valrörelsen kommer det bli väldigt svårt att vinna unga människor till alliansen.

Samtidigt är vi fullständigt förvissade om att en regering med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna skulle vara ännu sämre för unga. Men vi vinner inte genom att skrämmas med alternativet utan istället behövs egna visioner och berättelser om framtidens Sverige. Som företrädare för totalt över 16000 unga potentiella valarbetare för alliansen vill vi varna för att blunda för detta utanförskap. Göran Persson försökte med samma sak i valet 2006 och misslyckades kapitalt.

Det är hög tid för alliansregeringen att adressera detta problem. Inte genom fler uttalanden om att statistiken går att räkna på ett annat sätt eller genom ytterligare anslag till Ams-åtgärder. Unga människors livssituation är ingen avlastningsyta för regeringens statistikbekymmer.

Regeringen måste inse att ungdomsarbetslösheten är en reell situation för alltför många unga och inte alls värdigt en lek med siffror eller statistik. En omodern arbetsrätt är en viktig del av detta problem. Det borde vara självklart att det enda som räknas vid uppsägningar är den insats som man gör som anställd och inte antalet år som anställd. Därför är arbetsmarknadsministerns uttalande så oerhört provocerande för oss som ser allt fler av vår generation hamna i arbetslöshet.

Skolan och näringslivet behöver fördjupa sitt samarbete för att göra steget från skolan till ett jobb kortare. Många friskolor jobbar redan med detta och det leder ofta till praktikplatser och en genväg till arbete. Detta samtidigt som kommunala skolor visar på dåligt självförtroende och håller näringslivet så långt från skolan som möjligt. Konsekvensen blir 18–19-åriga arbetslösa studenter som aldrig har haft någon kontakt med en arbetsplats. Även med en god utbildning är det svårt att hitta jobb då många unga ofta saknar arbetslivserfarenhet.

För att unga och andra med mindre erfarenhet ska ha en ärlig chans att utmana på arbetsmarknaden, krävs också att vi kan konkurrera med löner.

Fackförbunden har reserverat den förmånen för högutbildade och väletablerade människor som till exempel jurister och ekonomer. Vi tycker att unga också borde få ha denna möjlighet.

Arbetstagarorganisationernas ständiga krav på höjda ingångslöner är en starkt bidragande faktor till den konstant höga ungdomsarbetslösheten i Sverige.

De flesta unga aspirerar, om inte annat som ett första jobb, på arbete inom exempelvis handeln och hotell- och restaurangbranschen.

Ifall de anställda i dessa branscher hade haft möjlighet till en stark lönekarriär istället för att endast förlita sig på fackförbunden hade också drivkrafterna att anstränga sig och göra bra ifrån sig ökat. Fackets syn på unga människor som utbytbara kuggar i ett maskineri är en omodern och verklighetsfrämmande syn, som bara drabbar unga människor.

Det är nu hög tid att regeringen fullföljer det arbete som inleddes i början av mandatperioden. Arbetslinjen måste omfatta alla, inte bara dem som redan har fotfäste på arbetsmarknaden.

Utöver det behövs en skola med nära kontakt med näringslivet som ger unga en rättvis chans på arbetsmarknaden. Detta bör kombineras med en modernisering av arbetsrätten och ökade möjligheter till lönekarriär.

Då kan Sverige knäcka utanförskapet för unga alldeles oavsett hur statistiken tolkas.

MAGNUS ANDERSSON
förbundsordförande Centerpartiets ungdomsförbund CUF

ADAM CWEJMAN
förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet LUF

CHARLIE WEIMERS
förbundsordförande Kristdemokratiska ungdomsförbundet KDU

NIKLAS WYKMAN
förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet MUF