De senaste åren har antalet människor som går och lägger sig hungriga ökat. För att detta inte ska förvärras måste vi få en långsiktig lösning på matkrisen. Den 12–13 oktober möts 300 internationella experter på FAO i Rom för att lösa frågan om hur vi kan se till att vi har tillräckligt med mat om 40 år.

Fram till 2050 kommer världens befolkning växa med 2,3 miljarder människor och bli rikare. Att möta efterfrågan från 9 miljarder människor kommer att kräva 70 procent mer mat än vi idag producerar. Om vi inte fattar rätt beslut idag riskerar vi att framtidens globala skafferier står farligt tomma.

Flera stora utmaningar måste hanteras. En är klimatförändringen, som kan minska produktionen inom jordbruket med upp till 20 procent i utvecklingsländer. En annan utmaning är ökningen av gränsöverskridande sjukdomar bland djur och växter, och förekomsten av skadedjur och skadeväxter. Samtidigt kommer arbetsstyrkan inom sektorn minska, då 600 miljoner människor flyttar från landsbygden till städer. En ökad konkurrens om mark och naturresurser försvårar situationen ytterligare.

Hur vi möter dessa utmaningar är avgörande för vår möjlighet att se till att alla kan äta sig mätta i framtiden, men lika viktigt är att alla har mat idag. Det betyder att vi måste lösa situationen för den miljard människor som nu lider av hunger och undernäring.

Den gröna revolutionen hjälpte världen undvika massvält i Asien och Latinamerika genom att satsa 17 procent av biståndet till att bygga bevattningssystem, utsädessystem, fabriker för gödsel och foder, förvaring och vägar på landsbygden. När vi nu möter en liknande utmaning måste vi gå en annan väg. Förutom att öka investeringarna i jordbruket måste vi fokusera mer på behoven hos småbrukare och jordbrukshushåll på landsbygden samt bli mer effektiva i hur vi använder energi, kemiska insatsvaror och naturresurser. En stor utmaning är att bevattna mer mark och på samma gång använda mindre vatten. Nyckeln är insamling av regnvatten och tekniker som håller kvar mer vatten i jorden och effektiviserar vattenanvändningen.

När arbetskraften minskar måste jordbruket bli mer kapital- och kunskapsintensivt. Samtidigt måste produktionsökningarna huvudsakligen komma från hållbara ökningar i avkastning och odlingsintensitet snarare än från nyuppodlad mark. Därför behövs stora investeringar bland annat inom forskning och utveckling.

Lantbrukare måste kunna ta till sig nya metoder och teknologier och för det behövs satsningar på utbildning och jordbruksrådgivning. Större delen av dessa investeringar kommer att komma från den privata sektorn och lantbrukarna själva.

Men för att privata investeringar i jordbruket ska vara attraktiva måste också stora summor av offentliga medel satsas på infrastruktur, utbildning, teknologi och rådgivningssystem. Investe ringar behövs inom anläggningar och utrustning.

Att producera mer mat än för det egna behovet är meningslöst om det inte finns vägar och fordon att ta den till marknader, om det faktiskt inte finns en marknad, och om livsmedel inte kan förvaras och hållas färskt. Naturligtvis räcker varken finansiering eller rekordskördar för att säkerställa att alla har den mat de behöver. Att människor hungrar idag är inte för att det finns för lite mat utan för att människor inte har råd att äta sig mätta. Överskottet i världen skapas på andra håll än hos de 70 procent av de fattiga som har sin huvudsakliga försörjning inom jordbruket.

För att alla ska kunna äta sig mätta år 2050 krävs alltså strategier för fattigdomsbekämp ning, sociala skyddsnät för fattiga producenter och konsumenter och utvecklingsprogram för landsbygden. Det behövs bättre styrning och samhällsekonomiska förutsättningar som förbättrar människors tillgång till mat. Viktig också är en reform av handeln med jordbruksprodukter så att den inte bara är avreglerad utan också rättvis.

Expertforumet om mat åt alla 2050, som inleds i morgon, kommer att ligga till grund för Toppmötet om tryggad tillgång till mat som äger rum i Rom 16–18 november 2009. Då samlas statsöverhuvuden från FAO:s 192 medlemsländer för att fatta viktiga beslut om politik och strategier för att säkerställa att alla har tillräckligt att äta både idag och i framtiden.

De av oss som är till åren komna redan idag kommer inte att vara med år 2050. Men jag ser det som min plikt, och vårt gemensamma ansvar, att göra allt vi kan för att fördriva hungerns vålnad för evigt och se till att våra barn och barnbarn kan äta sig mätta och leva ett friskt liv.

JACQUES DIOUF

generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO