Med ena handen fördömer Malm den turkiska statens försök att tysta debatten kring frågan.
Med den andra välkomnar Malm det franska lagförslag som gör det olagligt att förneka att ett folkmord ägt rum.

Med andra ord anser Malm att stater ska bestämma den historiska sanningen och straffa oliktänkande. Detta skulle få klassiska liberala tänkare att vända sig i graven.
I takt med reformprocessen i Turkiet har även debatten om känsliga historiska frågor som armeniernas öde 1915 blivit allt mer öppen.
Samtidigt har den armeniska diasporan i Europa och USA skruvat upp kraven på att regeringar och
parlament ska fastställa att det som hände 1915 var ett folkmord.

I Schweiz finns redan en lag som gör det olagligt att förneka folkmordet, och i Frankrike dömdes 1995 Princeton-professorn Bernard Lewis, en av världens ledande experter på Mellanöstern, att betala skadestånd till armeniska grupper.
Inte för att ha förnekat att hund-ratusentals armenier dog i massakrer - det förnekar ingen seriös forskare. Utan för att ha ifrågasatt att detta utgjorde ett folkmord.

Anser Fredrik Malm att parlament och regeringar har kunskap och mandat nog att fastställa den historiska sanningen?
Är det rättsväsendets uppgift att åtala forskare som inte delar denna uppfattning, inklusive ansedda historiker vid ledande universitet? En liberal anda leder snarare till slutsatsen att sådana lagar är djupt beklagliga. De inskränker yttrandefriheten och den öppna debatten, och omöjliggör i praktiken seriös historisk forskning i frågan.
Under årtionden har vi försökt framföra till turkiska politiker att det inte är statens
uppgift att besluta vad som är historisk sanning.

Nu, när denna långa process äntligen börjar bära frukt, ägnar vi oss själva åt precis samma sak.
Inte undra på att Hrant Dink, den främste armeniske aktivisten i Turkiet, lovat att bli den förste att resa till Paris och bryta mot den nya lagen.