En viktig del av arbetet bestod i att intervjua människor som var aktiva i den svarta ekonomin. Jag och mina medarbetare bosatte oss ute i landet i flera månader och lyckades smälta in i den verkliga svarta ekonomin.

Vi genomförde gallupundersökningar och använde andra metoder. Kartläggning och analys gav klockrena och ganska skrämmande besked. Drygt 10 procent arbetade svart och varannan svensk kunde tänka sig att arbeta svart.
Detta var kanske inte det värsta. Utan det var i kombination med orsakerna till svartarbetet som utredningsarbetet fick mer akut finanspolitisk relevans.

Vår utredning visade att olika typer av skandaler gjorde att folk blev irriterade och att denna irritation ledde till att deras moral sjönk. Det var påtagligt i våra djupintervjuer – särskilt bland företagare – hur just föraktet för myglande politiker eller höga offentliga tjänstemän (vd:ar mm) lyftes fram som orsak till att man undanhöll skatt.
Vid tidpunkten för utredningen handlade det mest om Toblerone, vd-avtal på Apoteket och landshövding i Örebro som klippte Konsumkvitton. Slutsatserna var entydiga och generaliserbara. Fuffens bland ledande företrädare för regering, landsting och kommuner leder till sviktande vilja hos medborgarna att delta i det kollektiva projekt som välfärdsstaten utgör.

Vi har också påtalat att denna delaktighet är nödvändig för fortsatt stabil drift och finansiering av statlig verksamhet. Anledningen är att det inte går att kontrollera bort fusk och fiffel. Det skulle förutsätta en polisstat, och det vill ingen ha. I stället handlar det om att bygga förtroende för staten och dess institutioner.
Det är ett långsiktigt och viktigt arbete som kräver planering och en serie väl samordnade åtgärder. Vi pratar om åtgärder som tar sikte på orsakerna till moralproblemen. Det är bra att lägga korten på bordet och att verka för att skandaler inte ska dyka upp i framtiden.

Staffan Ivarsson
revisionsdirektör vid Riksrevisionen