Musikskaparnas organisation Stim har hittills varit passiv i debatten kring föreställningen ”De tre musketörerna”, men ser nu ett stort behov av att reda ut begreppen kring den konflikt som blossat upp. Stim hoppas att detta inlägg ska bidra till att räta ut några oklarheter och sänka det tidvis väldigt höga tonläge som karakteriserat debatten.

Vad handlar konflikten om?

I föreställningen ”De tre musketörerna” på Stockholms stadsteater framförs nära 50 pop- och rocklåtar från 1980-talet. Problemet är att Stadsteatern inte i förväg såg till att få de rättigheter från musikskaparna och deras musikförlag som krävs för detta. I efterhand slöt Stadsteatern ett avtal med ett antal musikförlag som täckte musikrättigheterna för vårens föreställningar. Men Stadsteatern har ännu inte kommit överens med musikskaparna och musikförlagen om rättigheter och ersättning för höstens föreställningar. Stadsteatern och deras branschorganisation Svensk Scenkonst hävdar att de inte behöver sluta ett sådant avtal, eftersom man redan har ett schablonavtal med Stim. Denna tolkning av avtalet motsätter sig såväl musikförlagen som Stim.

Varför täcker inte Stim-avtalet musikdramatiska verk som ”De tre musketörerna”?

Av den enkla anledningen att Stims medlemmar i och med sitt medlemskap inte överlåtit åt Stim att företräda dem när det gäller så kallade musikdramatiska verk. Används musiken som ett bärande element i föreställningen eller för att driva handlingen framåt rör det sig om ett musikdramatiskt verk. När det gäller användningen av musik i den sortens verk vill musikskaparna i stället ha en mer direkt kontroll tillsammans med sina musikförlag.

Tolkar Stim avtalet med Stadsteatern på ett nytt sätt?

Nej, det är faktiskt precis tvärtom. Svensk Scenkonst skriver på sin webbplats att man anser att det är ”självklart att ingångna avtal skall respekteras. I detta fall gäller det avtalet mellan Svensk Scenkonst och Stim”.

Problemet är att Svensk Scenkonst och Stockholms Stadsteater denna höst valt att göra en helt ny och avsevärt vidare tolkning av det ingångna avtalet, en tolkning som de är ganska ensamma om.

Den schablonersättning som teatrar betalar in till Stim täcker endast framförandet av enstaka låtar i föreställningar, till exempel vid scenbyten. De flesta som arbetar med teater har inga svårigheter med tolkningen av avtalet. Så här förklarar exempelvis Operans chefsdramaturg Stefan Johansson på sin blogg vad som täcks av schablonavtalet med Stim:

”Schablonavtal på olika nivåer reglerar användningen av bakgrunds- och miljömusik - t.ex. när en rollfigur helt realistiskt lyssnar på radio, sjunger en sång ur minnet som inte är ett sångnummer eller går till köpcentret eller dansbanan liksom när musik t.ex. används stämningsskapande mellan scener.”

Skillnaden mellan ”De tre musketörerna” – en föreställning som framför nära 50 pop- och rocklåtar – och det som Stefan Johansson beskriver täcks av schablonavtal är uppenbar för de flesta.

Har Stim samma konflikt med andra teatrar än Stadsteatern?

Nej, teatrar med Stim-avtal som sätter upp föreställningar där musiken är central brukar skaffa de musikrättigheter som krävs i förväg.

Förhandlar Stim med Svensk Scenkonst om ett nytt avtal?

Nej, Stim förhandlar inte om ett nytt avtal med Svensk Scenkonst men vi för en dialog med dem för att reda ut begreppen.

KENTH MULDIN

vd Stim