Mitt inlägg om ekoodling och uländer har, inte förvånande, utlöst en del reaktioner från ekoodlare. Jag inser att jag inte förmår att få dessa att ändra sig - denna replik vänder sig till dem som vill sätta sig in i frågan.

En grundprincip vid all odling är att man inte uthålligt kan ta bort skördar som innehåller mer näring än man antingen tillför systemet eller som finns som ett näringskapital i jorden. I motsats till svensk jordbruksmark, där ett sådant kapital byggts upp under över 100 år, är normala afrikanska jordar utarmade, näringsfattiga och har dålig förmåga att hålla kvar näringsämnen.

Det traditionella jordbruket i Afrika, som förvisso var uthålligt på en låg nivå, använde antingen trädor av naturlig vegetation som byggde upp ett litet kapital som räckte 3-4 år, eller organiskt material från omgivningen som årligen drogs ihop till en fast åkerlapp där odlingen skedde. Samma principer användes i Fattigsveriges jordbruk fram till slutet på 1800-talet. I dag har Afrika fyra gånger fler människor än 1960, skördarna går ner, fattigdomen ökar, och stora arealer skogar överförs till mager jordbruksmark (svedjebruk kallas det och var på sin tid de fattiga torparnas helvete även i Sverige). Att i detta läge hävda att vi skall satsa på ekojordbruk, som förvisso har potentialen att få upp jordbrukets produktivitet till nivåer på 2-2.5 t/ha/år (för majs), är och förblir cyniskt och oansvarigt. Den nivån på produktion är nämligen helt otillräcklig som jag framhöll i min tidigare artikel.

Det är symptomatiskt att ekojordbrukets förespråkare så gärna anger avkastningsnivåer i relativa termer, och att man inte specificerar vad man jämför med. Det låter ju nästan som magi när ekojordbrukarna stolt deklarerar att de kan öka skördarna med 500 procent på afrikanska jordar. Förvisso är denna till synes fantastiska ökning fullt möjligt att uppnå enbart genom en ökad tillförsel av organiskt material, dvs. utan att använda konstgödsel. Men magin i ekoodlarnas metoder (och förförelsen i deras argument) tappar sin kraft när man får klart för sig att det handlar om att få upp skördarna på en totalt utarmad mark från 400 kg/ha/år till 2 t/ha/år (jo, det blir just 500 procent), dvs. från en groteskt otillräcklig till en helt otillräcklig nivå!

Till syvende och sidst är det fakta som räknas och jämförelser måste göras enligt goda vetenskapliga metoder. Det är därför billig demagogi och djupt ovetenskapligt att konstatera det självklara, nämligen att en ekoskörd på 2 t/ha/år är mer tilltalande än en skörd på samma nivå från ett konventionellt jordbruk – om det senare är groteskt feldesignat, där överdrivna mängder mineralgödning och bekämpningsmedel appliceras på fel ställen, vid fel tidpunkter och med ur miljö- och hälsosynpunkter oansvariga metoder.

Det som behövs är en seriös serie jämförelser på olika lokaler i Afrika där utgångspunkterna är desamma, d.v.s. samma jord, topografi, klimat och grödor. Låt sedan ett hängivet team av ekoodlarexperter och bönder designa ekoalternativet (utan konstgödning, kemiska bekämpningsmedel eller otillåten växtförädling) och låt en lika hängiven grupp med jordbruksforskare och bönder designa ett socialt och miljömässigt ansvarsfullt alternativ där bästa tillgängliga vetenskap och teknik används (alltså ett s.k. konventionellt jordbruk där förädlade grödor, tillförsel av organiskt material, användning av gödning och bekämpningsmedel är tillåtet). Driv jämförelsen i tio år, mät produktion, produktivitet, cost/benefit för bonden, miljöpåverkan (t.ex. läckage) och uthållighet (med parametrar man kommer överens om i förväg).

Jag vet vilket alternativ jag skulle rekommendera vadslående vänner att sätta sina pengar på.

BJÖRN LUNDGREN

docent i skoglig marklära och ekologi med tropisk inriktning, har haft en rad internationella uppdrag för bland annat FN