En förlegad mekanistisk natursyn präglar inlägget på Brännpunkt den 12 juli 2009 , signerat arton forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Lösningen på jordbrukets problem kräver ett systembyte, inte att man lappar och lagar på något som är i grunden fel. Det framgår av EU-projektet BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) med ekologiska typgårdar i samtliga åtta EU-länder runt Östersjön som koordinerats av Artur Granstedt, en av de forskare som här ställs till svars. Studien visar att en övergång till ekologiskt jordbruk i länderna runt Östersjön avsevärt skulle minska belastningen på havet, minska klimatbelastningen och gynna den biologiska mångfalden i regionen.

Dagens rovdrift på naturens resurser har lett till de klimatförändringar som en hel värld nu försöker stoppa. Maten på vårt bord står för 30 procent av utsläppen av klimatgaser, har Naturvårdsverket visat. Till detta kommer 20 procent genom avskogning bland annat för att producera sojaprotein till konventionell gris- och fjäderfäproduktion. Det är det konventionella jordbrukets metoder som bidrar till utarmning av odlingsjorden, spridning av miljögifter och till att den gröna jorden krymper.

Vi måste försörja allt fler och samtidigt spara på ändliga resurser som fossil energi, bördig jord och mineraltillgångar, däribland de minskande fosforförråden. Det som krävs är ett jordbruk i enlighet med ekologiska lagbundenheter. Men kunskapen om detta beaktas inte. Det visar Naturvårdsverkets senaste förslag till åtgärder för Östersjön, liksom forskarna bakom den aktuella artikeln.

SLU-forskarna vill tona ned dagens användning av bekämpningsmedel som mera ofarliga när det snarast är tvärtom. I dag används lågdosmedel som är ytterst giftiga för insekter och även för de nyttiga organismer som verkar i marken. Dessa medel är svåra att detektera sedan de väl kommit ut i miljön. Trots miljömålen har de kemiska bekämpningen ökat med 50 procent sedan 1995.

Att djuren under jord (bara daggmaskarna utgör 900 kilo per hektar) omsätter både gödsel och vall, och tillsammans med markens mineralpartiklar omsmälter det hela till fruktbar jord – detta och välfungerande kretslopp förklarar varför näringen och humushalten enligt våra försöksresultat ständigt ökar - utan mineralgödsel. Särskilt på utarmade jordar ger dessa metoder förhöjda skördar. Detta förklarar framgångarna för ekologisk odling i de fattigaste områdena i världen.

På en punkt får man dock ge Ultunaforskarna rätt. Stödformerna i ekologisk odling är olyckliga i den mån de gynnar konventionella bönder som upphör med konstgödsel och bekämpning utan att ändra odlingssystem. Då blir skördarna låga och drar ner statistiken för ekologiskt. Det krävs mer av biologiskt kunnande och kompetens för att vara ekologisk bonde än vad som i artikeln förhånande benämns som ideologisk naturromantisk natursyn.

ARTUR GRANSTEDT

docent i ekologiskt lantbruk och koordinator för Östersjönätverket BERAS med universitetsanknutna institutioner i samtliga Östersjöländer

STEN EBBERSTEN

professor em. odlingssystem särskilt ekologiskt lantbruk, SLU

TINA EHN

riksdagsledamot och ordförande för FGL (kontaktförening för ekologisk odling knutet till riksdagen)

BIRGITTA HAMBRAEUS

tidigare riksdagsledamot och hedersordförande för FGL

MOA LARSSON SUNDGREN

miljövetare och sekreterare i FGL