Under senare år har vi sett en global tendens där grupper som är marginaliserade i samhället tar sig ton. Exempel på detta är World Social Forum i Indien och Sydamerika, som samlar hundratusentals människor, mest ungdomar, i protester.
Tankesmedjor söker andra, mer rättvisa vägar för den globala politiken.
I Frankrike och andra europeiska länder har vi sett aktioner där främst ungdomar som lever i utanförskap demonstrerar sitt missnöje.

Reclaim the City i Sverige kan ses som en del av en global rörelse där arbetslösa och maktlösa ungdomar kräver inte bara uppmärksamhet utan ett mer jämlikt samhälle. De nöjer sig inte med att vara passiva.

När man inte ser några andra vägar framåt växer frustrationen och det blir lätt att ta till våld. Naturligtvis helt förkastligt, men likväl förståeligt när varken medierna eller politiken upplevs som en kanal för samhällsdebatt och engagemang.
Den massarbetslöshet som råder bland ungdomar, kombinerat med en ilska över höga löner för direktörer och politiker, spär på
frustrationen över ett samhälle som inte tar de unga på allvar.

Det som är farligt är att dessa ungdomar känner att de inte kan vara med att påverka samhället. De politiska partierna, som blir mer och mer likriktade, klarar inte av att absorbera den ilska och frustration som ligger bakom aktioner som Reclaim the City.
Centerpartiets förslag om att försämra arbetsrätten för unga blir ett slag i ansiktet på dem som redan är ställda utanför samhället.
De blytunga partierna upplevs enbart som kanaler för ett samhälle som svikit, och som sviker. Den som till äventyrs engagerar sig politiskt blir klappad på huvudet och snabbt instoppad i "partifållan". De revolutionära idéerna byts ut mot ett ideal som passar för politisk karriär.

Det är helt naturligt att Reclaim the City uppstår mot bakgrund av den maktlöshet som många ungdomar känner, ett fenomen som ser ut på ett liknande sätt i många delar av världen.

Men behöver samhället göra så mycket för ungdomar? Min erfarenhet är att ungdomar tar egna
initiativ (som deltagarna i Reclaim). De gör musik och teater, engagerar sig för miljön och djurens rätt, för globala rättvisefrågor och för socialt arbete på det lokala planet.
Men samhället måste finnas där och stötta och förvalta ungdomars engagemang. För det första måste man ha förtroende för ungdomar, vara beredd att ha dialog med dem och lära av dem.

De är inte desillusionerade på det sätt som många blir när de blir äldre, och de har fortfarande energi kvar att förändra. Denna kraft måste samhället förstå och utnyttja bättre. Samhället måste tillföra betydligt mer resurser för ungdomarnas egna forum, de som är skapade och drivna av ungdomar.
För mig är det sunt att tillhöra Reclaim the City (och andra liknande nätverk) därför att dessa ungdomar tar sig själva på allvar och bryr sig om framtiden. Dessa ungdomar vill det som politikerna inte har klarat av.