Pensionspolitiken är i kris. Bromsen i det allmänna pensionssystemet slår till 2010 och sänker pensionerna cirka fyra procent. Raskt samlar sig representanterna bakom systemet till åtgärder. Inte för att lätta pensionärernas problem utan för att skjuta dem till efter valet. Så får vi då det femte valet i rad där politisk smartness avses få dominera över eftertanke och ansvarstagande.

1994, strax före valet, beslu- tade riksdagen om principerna för det nya pensionssystemet efter en rekordkort remiss av ett genomgripande förslag. 1998, också då strax före valet, beslutade riksdagen om huvuddragen i det nya systemet. En av många kontroversiella förändringar var PPM-systemet. Det blev klart strax innan det var dags att skriva proposition. En annan nyhet var införandet av bromsen. Ett nytt påfund som inte ens var klart, än mindre politiskt diskuterat. Alla dessa beslut togs i bred enighet mellan socialdemokraterna och de nuvarande rege- ringspartierna.

Sedan har det fortsatt av bara farten. Stora förändringar har genomförts utan politisk debatt. Strax före valet 2002 beslutade man att ta 250 miljarder kronor från AP-fonderna, trots Riksförsäkringsverkets varningar om risken för att detta skulle leda till att bromsen snart skulle slå till.

Strax tidigare hade man beslutat om att släppa in AP-fonderna på börsen. 2004 var man tvungen att avstå från planerna på att ta ytterligare 100 miljarder från AP- fonderna.

Men man svek det tidigare löftet att detta skulle vara en slutlig prövning, att därefter skulle AP-fonderna vara garanterat pensionärernas pengar. I stället skrevs att man skulle återkomma och ta dessa ytterligare 100 miljarder om och när det visar sig möjligt.

Vad som nu händer, det överträffar emellertid alla tidigare manövrer. De förbundna parti- erna har kommit överens om att ändra de beräkningar som styr hur bromsen fungerar.

Istället för en minskning med fyra procent, cirka 400 kronor i månaden, så skall den slå till med hälften, cirka 200 kronor i månaden 2010. Så här skriver rege- ringen om sitt förslag: Stora fluktuationer på börsen kan ge stora svängningar av pensionsnivå- erna. En sådan ryckighet är inte önskvärd. Pensionärer har sämre förutsättningar att jämna ut variatoner i sin inkomst.

Försäkringskassan fick några veckor på sig att utreda, sen blev det några veckors remiss till berörda, som nästan alla avstyrkte. Dagen efter remisstiden gick ut träffades de förbundna partierna och kom överens om att ändå gå vidare. Trots att Försäkringskassan skriver så här: Försäkringskassan avstyrker förslaget, eftersom det inte leder till den jämnare utveckling av pensionerna som eftersträvas.

Denna salva påverkade alltså inte politikerna. Vad man inte heller låtsas om, eller kanske inte hunnit sätta sig in i, är att Försäkringskassans utredning visar att bromsen fortsätter att ligga i, och detta allt hårdare, under följande år.

Men nuvarande regler minskar bromsen pensionen år 2011 med ytterligare mer än 600 kronor per månad. Och med de nu aktuella ändringarna minskar den ännu mer det året. För femårsperioden 2010 till 2014 uppstår en förlust på lite under 40 procent av en helårspension, samma antingen man använder nu gällande regler eller de överenskomna nya reglerna.

I kronor räknat är förlusten 50000 kronor för en medelpensionär. Eller cirka 10000 kronor per år. Och pensionsnivån 2014 ligger fortfarande långt lägre än den skulle ha varit utan broms.

När tidningar och andra talar om att balans uppstår om några år avses alltså att därefter blir trycket på bromsen inte hårdare och hårdare. Men den fortsätter att ligga i och pensionärens förluster fortsätter även under åren därefter.

Kanske hoppas man att allt skall ordna sig. Hur nu det skall gå till. Försäkringskassan redo- visade i sin utredning ett optimistiskt alternativ, där AP-fonderna växer kraftigt igen. Trots detta blir det för femårsperioden 2010-2014 en nästan lika stor neddragning som i huvudalternativet, eller lite över 30 procent av en helårspension. Försäkrings-kassans underlag avslöjar att orsaken till att bromsen slår till är en annan än vad som nu påstås.

Grundproblemet är att själva pensionssystemet år efter år har gått med underskott, låt oss kalla det inkomstbristen. Att den bristen inte lett till att bromsen har slagit till tidigare beror på att börsen rusade i höjden under dessa år.

Istället för att se och hantera grundproblemen, och utan att ta hänsyn till att bromsen kommer som ytterligare påbröd på de många tidigare försämringarna av pensionärernas situation, gömmer politikerna än en gång undan sanningen och hoppas att journalister och allmänhet skall låta bli att rota i detta. Det är nu dags för medier och ännu inte uppbundna politiker att ta vara på denna chans, att se till att vi får en öppen och ärlig diskussion om pensionerna, en diskussion som skingrar de rökridåer som sedan mer än tio år hindrat sikten i denna viktiga välfärdsfråga.

KG SCHERMAN

civilingenjör och civilekonom, Riksförsäkringsverkets generaldirektör 1981–1996