Att fildelning och andra former av distribution av såväl fri som upphovsrättsskyddad kultur på internet har etablerat sig som ett vanligt sätt att konsumera kultur i breda samhällsgrupper, är inte i första hand ett juridiskt problem, det är en kulturpolitisk tillgång. Det visar att människors törst efter kultur är mycket större än vad den traditionella kulturmarknaden och kulturpolitiken har kunnat släcka. Förutsättningarna för att skapa en ny grund för kulturpolitiken i Sverige har därför sällan varit bättre.

I Stockholms stads remissvar på Kulturutredningen är vi i grunden positiva till mycket i utredningen. Målen för politiken behöver moderniseras i grunden. Det offentligas relation till kulturen måste förändras, precis som kulturlivets relation till resten av samhället. Vi lyfter dessutom fram ytterligare ett antal områden som behövs i propositionen.

Ett av de avsnitt som saknas i Kulturutredningen, men som propositionen måste lyfta, är kulturpolitikens roll gentemot barn och unga. Teknikutveckling har snabbt förändrat villkoren för barn och ungdomars kulturliv.

Datorer ger tillgång till mer modern och klassisk kultur är någon ung människa kan hoppas ta till sig under hela sin livstid. Dessutom har det kulturella skapandet blivit enklare och billigare än någonsin. Unga filmregissörsdrömmare kan utan mycket annan investering än hårt jobb och talang göra en film som kan ses av en miljonpublik.

Kulturpolitiken gentemot barn och unga måste utgå från denna förändring, och ha som mål att ge barn och ungdomar verktyg att bemästra de kulturella in- och uttrycken som de möter, ge förutsättningar för att möta omvärldens allt högre krav på kulturell bildning och kommunikationsförmåga. När kulturutbudet är oändligt blir uppgiften för politiken att ge barn och ungdomar de förutsättningar som krävs för att man ska ta kulturen till sig, göra kulturen intellektuellt tillgänglig - istället för fysiskt.

Kulturutredningen har inte heller tillräckligt djupt analyserat hur internet radikalt har förändrat förutsättningarna för den övriga kulturpolitiken. 1900-talets kulturpolitiska mål om att tillgängliggöra kvalitetskulturen och kulturarvet för alla människor i hela Sverige genom museerna, folkbiblioteken, litteraturstödet, public service, distributionsstödet till dagstidningar och film etc., har internet bidragit till att uppfylla på ett sätt som få trodde var möjligt för bara 10 år sedan.

Men de politiska utmaningarna på området är stora, bland annat hur man

ska lösa problemen med hur upphovsrätten ska fungera på internet, och det finns inga enkla svar. Därför är det en besvikelse att Kulturutredningen har gett så lite vägledning på detta område, och att kulturdepartementet inte heller har gjort frågan till sin.

Kulturpolitiken måste förhålla sig till internet, och behovet av en ny lagstiftning för upphovsrätten på internet är tydligt.

Syftet med en sådan lagstiftning måste vara att främja att hela världens samlade kulturarv inom t ex musik, film och litteratur blir tillgängligt för alla människor, samtidigt som upphovsrättsinnehavarnas intressen tas till vara.

En annan aspekt av samma problematik är hur de offentliga kulturinstitutionerna och arkiven ska förhålla sig till sina egna digitala handlingar. I arkiven finns stora samlingar bilder, texter, film och ljud som håller på att tillgängliggöras elektroniskt. Visa handlingar äger institutionerna upphovsrätten till, andra är redan fria att använda för vem som helst. En viktig uppgift för framtidens kulturpolitik är därför att utforma ett regelverk för hur dessa samlingar får användas som är lika lättbegripligt och tydligt som offentlighetsprincipens regler för fysiska allmänna handlingar.

För Stockholm är bristen på fungerande lagstiftning och regelverk på dessa områden extra allvarlig eftersom en viktig och växande del av stadens näringsliv arbetar med produktion och distribution av olika kulturella produkter på internet. För att detta näringsliv ska kunna växa är det nödvändigt att lagstiftningen är förutsägbar inför framtiden, och generös vad gäller hur man får använda elektroniskt tillgänglig information.

Om regeringens kulturproposition inte behandlar de utmaningar som internet ställer kulturpolitiken inför, kommer den att vara inaktuell redan när den lämnar trycket.

MADELEINE SJÖSTEDT (FP)

Kultur- och idrottsborgarråd, Stockholms stad