Mats Odell och Stig Claesson försöker förklara varför regeringens nya direktiv till AP-fonderna inte innebär en politisering av fondernas uppdrag. Det är svårt att säga att argumenten övertygar.

Å ena sidan bedyrar författarna att avsikten inte är att politisera AP-fonderna och att dessa fonders viktigaste – eller till och med enda – syfte är att se till att vi får hyggliga pensioner. Å andra sidan påstår artikelförfattarna att de med de nya riktlinjerna för ersättningar vill stärka allmänhetens förtroende för hur pensionspengarna förvaltas.

Det går naturligtvis inte ihop. Först och främst då medborgarnas långsiktiga förtroende för pensionssystemet mer än något annat vilar på dess förmåga att bidra till en trygg ålderdom. Ingenting skadar tilltron till pensionssystemet mer än om denna förmåga spelas bort till förmån för politiska initiativ drivna av tillfälliga opinionsstormar.

Men initiativet innebär inte bara en politisering, utan också att regeringen via AP-fonderna väljer att behandla näringslivet som en monolit. Utifrån enskilda fall – främst i finanssektorn – kommer författarna till en generell slutsats om hur alla företags ersättningssystem bör se ut. Det är statlig lönepolitik och politisering, men det illustrerar framför allt en oförmåga att se pluralismen i näringslivet.

Hur ersättningssystemen bör se ut för att nå bästa avkastning varierar från företag till företag och från en tid till en annan. Och – vilket ofta påpekas, men lika ofta glöms bort – arbetsmarknaden för ledande befattningshavare är konkurrensutsatt och internationell.

Vad händer om de nya riktlinjerna försvårar möjligheten att rekrytera rätt person till rätt plats?

Ett ansvarsfullt ägande och en aktiv styrelse ser till att den verkställande ledningen har ett ersättningspaket som på bästa sätt stimulerar till goda resultat. En privat ägare har naturligtvis rätt att driva en verksamhet på det sätt man behagar, men den ägare som förvaltar andras pengar i syfte att ge en god avkastning kan inte pådyvla en och samma ersättningsprincip på alla företag alltid.

AP-fonderna – som i princip äger aktier i alla svenska börsnoterade företag – skulle alltså ha en generell princip för ersättning i alla företag under alla tider. Oavsett bransch, konjunktur eller enskild konkurrenssituation kommer AP-fonden som ägare att förespråka en typ av ersättningsmodell.

Att det ställningstagandet är politiskt motiverat är uppenbart och den betydande entusiasm som initiativet har mött hos de politiker som traditionellt ställt sig vid sidan av i synen på marknadshushållning och privat ägande borde vara en stark varningssignal för Mats Odell och regeringen.

En bättre privat kapitalbildning är en av Sveriges långsiktigt stora utmaningar. Vi har för få engagerade och aktiva ägare i det här landet, i proportion till det totala fondkapitalet och inte minst i perspektiv av de stora statliga pensionsfonderna. Vi har för få entreprenörer och vi har ett klimat som inte tillräckligt uppmuntrar risktagande.

Nu väljer man att försöka ersätta det privata engagerade ägandet med att förvrida pensionssystemets syften. Det kommer att leda till lägre avkastning och det kommer att långsiktigt erodera förtroendet för systemet. Till detta kommer att regeringen – oavsett eget bedyrande - genom en oförsiktig hantering av frågan håller på att öppna en Pandoras ask.

Efter löntagarfondsstriden under sjuttio- och åttiotalen har det funnits en ganska bred konsensus i Sverige om att de statliga pensionsstiftelsernas enda uppgift är att se till att vi får goda pensioner. AP-fonderna skall inte låta sina placeringar styras av tillfälliga opinionsvindar eller partipolitiska profileringsinitiativ. Det har framför allt varit uttalat när man har utökat fondernas möjligheter till ökade placeringar i aktier.

I dag är det Mats Odells uppfattningar om vad som är ansvars fullt som ska styra AP-fondernas placering. I morgon kan det vara någon annan. Varje seriöst sinnad politiker måste fråga sig vad en sådan utveckling innebär för möjligheterna till långsiktig avkastning på vårt pensionssparande och för förtroendet för AP-fonderna.

Bäst vore om Mats Odell – i stället för att paketera grumliga tankar i gyllene dosor – helt enkelt erkänner att han har tänkt fel.

Jens Spendrup

Ordförande i Stockholms Handelskammare

Peter Wallenberg jr.

Ordförande och vice ordförande Stockholms Handelskammare