Om regeringens planerade nedläggningar av utlandsmyndigheter genomförs kommer Sverige tillsammans med Albanien och Moldavien att vara de enda europeiska länder som inte har representation i världsstaden New York.

På den aktuella nedläggningslistan lär finnas, utöver New York, generalkonsulaten i Los Angeles, Kanton och Kaliningrad samt ambassaderna i Colombo och Alger. Efter det svenska EU-ordförandeskapet hotas också flera ambassader i olika EU- länder.

Många bedömare anser att Fredrik Reinfeldt lagt ut regeringens utrikespolitik på entreprenad hos Carl Bildt. Förvaltningsansvaret för UD ligger på en annan del av regeringskansliet. Detta i kombination med utrikesministerns omvittnade ointresse för att administrativt leda den egna organisationen har lett till att utrikesförvaltningen kraftigt försvagats.

Det är hög tid för statsministern att återkalla entreprenaden och ta helhetsansvar för Sveriges närvaro i världen, en fråga för hela regeringskansliet och av nationellt intresse.

De massiva nedläggningarna gör att Sverige backar in i framtiden. Svensk ekonomi är exportberoende och vi lever i en tid där varje månad innebär nya varselrekord, massarbetslöshet hotar och den ekonomiska nedgången riskerar att bli historisk.

Det är obegripligt att regeringen i detta läge väljer att lägga ned en rad utlandsmyndigheter i ekonomiskt viktiga regioner. Enligt media har handelsministern varit emot några av dessa nedläggningar men har förlorat striden. Detta är bara att beklaga. Handelsministern har uppenbarligen haft insikt i vad svensk närvaro i omvärlden kan innebära för svensk ekonomi och svenska jobb.

Vi vill ärligt säga att problemen på UD inte är nya, vi har också länge velat lyfta frågan om Sveriges utrikesförvaltning över partigränserna. Vi har bjudit in till en partiöverskridande översyn av utrikesförvaltningen som kan ligga till grund för en brett förankrad och långsiktigt hållbar strategi.

Regeringens brist på strategi och långsiktighet är tydlig:

Ambassader som öppnats ligger på extraordinärt höga kostnadsnivåer på grund av dyra säkerhetsåtgärder.

I vissa fall, såsom i Angola, beslutar regeringen först om nedläggning för att efter tung kritik från näringslivet riva upp beslutet.

På grund av minskningen av antalet mottagarländer av svenskt bistånd har också Sveriges kontaktyta med omvärlden minskat.

Samtidigt som andra länder öppnar utlandsmyndigheter i tillväxtmarknader stänger Sverige sina. Detta leder till förlorade jobb och minskade skatteintäkter.

Beslut om nedläggningar måste säkerligen tas också i framtiden - men de måste vara del av en helhetsbedömning. Det finns också möjliga vägar att gå för att finna nya samverkansformer som kan bidra till en stark utrikesförvaltning också i tider av kris. I en bred översyn kan exempelvis rymmas ökat nordiskt samarbete och samverkan inom EU. Samarbete med näringslivet och biståndssektorn kan också spela en roll.

Sveriges representation i utlandet, lönesystemet och personalläget på UD utgör tillsammans en fråga av nationell vikt och berör såväl utrikes-, bistånds- som näringspolitiken. Hanteringen av en vital del av statsförvaltningen som befinner sig i kris är inte betjänt av slutna och kortsiktiga processer.

Vi kan bara beklaga att Carl Bildt valt att hantera krisen i utrikesförvaltningen utan strategi och utan parlamentarisk förankring trots att riksdagen i betänkande 2008/09:KU1 begärt att ”en bred översyn nu bör ske avseende Sveriges diplomatiska närvaro i världen samt utrikes- förvaltningens funktion, kompetens och personalförsörjning”.

Arbetsmoralen sjunker på det departement som är Sveriges ansikte utåt. Detta sker dessutom strax före det svenska EU-ordförandeskapet som vi alla önskar blir framgångsrikt.

Vi uppmanar regeringen att se möjligheterna som ligger i vår utsträckta hand om en bred och långsiktig översyn av Sveriges utlandsrepresentation och personalsituation.

URBAN AHLIN (S)

utrikespolitisk talesperson

JAN ELIASSON (S)

fd utrikesminister