I svallvågorna efter tingsrättens dom mot The Pirate Bay, och innan domen ens vunnit laga kraft, höjs nu kraven från upphovsrättsindustrin på statlig censur och filtrering av obekväma sidor på internet. I lördags (18/4) kunde TT berätta att IFPI undersökte möjligheterna att stämma internetoperatörerna för att förmå dem att censurera The Pirate Bay från det svenska internet. Detta har man redan kämpat för i Danmark, där Tele2 tvingats av domstol att sudda ut sajtens existens för sina användare.

Det man då undviker att nämna för berörda beslutsfattare är att The Pirate Bay även har haft en viktig roll som opinionsbildare, ett faktum som även har gått traditionella medier helt förbi. Och nej, det är inte fildelningsfrågan som avses. The Pirate Bay har varit instrumentala i två centrala debatter i vår närtid: FRA-debatten och, mer nyligen, debatten om telekompaketet i EU. Att stänga ner sidan skulle därför innebära en allvarlig form av politisk censur.

Ett första exempel: I måndags kom det rapporter från svenska EU-parlamentariker om att de hört från många hundra bekymrade väljare i frågan om det kontroversiella telekompaketet. De som hör av sig vill säkerställa att parlamentet ställer sig bakom ett ändringsförslag, den så kallade 138:an, om att skydda grundläggande demokratiska rättigheter på internet. Ändringsförslag 138 kräver bland annat att avstängningar av europeiska medborgare från internet endast ska kunna ske efter en rättsäker process i domstol, en ståndpunkt som den svenska regeringen inte försvarat i förhandlingarna i ministerrådet. I Frankrike röstas nästa vecka om just ett förslag om summarisk avstängning av personer som anklagas för illegal fildelning, utan domstolsbehandling. Omröstningen i Europaparlamenten om 138:an äger rum den 5:e maj.

Att så många människor hör av sig till EU-parlamentarikerna i en enskild fråga får anses som en unik företeelse i Sverige, där debatten kring EU-frågor i media är ytterst begränsad och analysen i bästa fall fragmentarisk. Även om frågan debatterats flitigt i bloggvärlden, och i viss mån rapporterats om i media, så ser man normalt inte en sådan anstormning av engagerade människor. En av förklaringarna till den plötsliga uppmärksamheten, som vi förklarar närmare nedan, är The Pirate Bay.

Ett annat exempel på The Pirate Bays opinionsbildande funktion såg vi i juni 2008. Då släppte jag och några vänner hemsidan stoppaFRAlagen.nu för att kämpa mot massavlyssningen som den svenska riksdagen senare beslutade om. På en vecka fick vi 350.000 unika besök, och tusentals människor hörde av sig till riksdagen för att kritisera förslaget. FRA-debatten var ett genombrott för bloggosfären i debatten, och även en sann gräsrotsrörelse där helt vanliga människor stått för ett enormt engagemang. Samma mönster ser vi i debatten kring telekompaketet om grundläggande friheter på internet - en omfattande debatt och analys i bloggosfären, och vanliga människor som engagerar sig, trots en relativt sval mediebevakning.

Men ingen i svensk media har reflekterat över dynamiken i händelserna. Hur nådde stoppaFRAlagen.nu hundratusentals människor? Och varför just då? Hur kommer det sig att engagemanget i frihetsfrågor på internet får ett sådant genomslag mätt i faktiska kontakter med våra beslutsfattare? Människor kämpar för grundläggande demokratifrågor och avgörande rättssäkerhetsfrågor, men varifrån kommer de?

Det enda försöket till analys vi sett så långt är DNs reportage om FRA-motståndet från den 1 mars. Den sammanfattades med orden "PR-byråer regisserade FRA-uppror". För de som följt med i debatten står det redan klart att slutsatsen är minst sagt absurd, men låt oss sätta lite siffror på vad som egentligen hände.

På kvällen den 9 juni, runt kl 22.00, släpptes hemsidan stoppaFRAlagen.nu. Ett dygn senare, den 10 juni, visade vår besöksmätare på över 100.000 besök. Nästa dag, den 11 juni, registrerade vi, utöver en fortsatt anstormning på runt 100.000 besökare, ytterligare några tusental som verkade komma till sidan efter att ha sett vår helsidesannons på sidan 3 i DN samma dag. Som ni förstår fattas det en källa till besökare för att bilden ska bli riktig. Svaret har ni kanske redan gissat - en överväldigande majoritet av våra besökare kom från förstasidan på thepiratebay.org, där en stor banner länkade direkt till stoppaFRAlagen.nu. Frågan engagerade tydligen personer på The Pirate Bay och Piratbyrån, och vi var förstås tacksamma för uppmärksamheten.

Fram till omröstningen en vecka senare stod thepiratebay.org för runt 80% av trafiken till sidan. Vi nådde hundratusentals svenskar. Samtidigt genererade annonsen i DN uppskattningsvis totalt tiotusen, kanske tjugotusen besök. Visst var det viktigt för oss att nå klicken av ledarskribenter och journalister som inte följde debatten på nätet, men att nå dessa hundratusentals människor som hittade dit via The Pirate Bay var långt viktigare i det långa loppet.

Nu ser vi mönstret upprepas i frågan om telekompaketet. Ett oorganiserat grupparbete i bloggosfären leder fram till en djup analys och en förståelse av en ny fråga, samtidigt som politiska bloggare lyckas engagera många läsare att kontakta våra EU-parlamentariker. En initierad grupp sätter upp hemsidan telekompaketet.se, med information och instruktioner för hur man påverkar. Det hela exploderar till helt nya nivåer när en stor banner på thepiratebay.org länkar till sidan så att en betydligt större grupp medborgare nu uppmärksammas på hur brådskande frågan är. Svenska medier har fått en konkurrent vad gäller masskommunikation.

I både FRA-frågan och nu, i frågan om telekompaketet, så är det ett genuint politiskt engagemang som gör sig gällande. Det är en kamp för att vår grundlagsfästa rätt till ett privatliv ska upprätthållas oavsett medium. Vare sig staten eller en mäktig bakåtsträvande industri ska ha rätten att analysera allt vi gör och säger för att jaga efter oegentligheter. Det är en kamp för att grundläggande principer om rättssäkerhet och domstolsprövning ska gälla oss alla, även när vi rör oss på nätet, och för ALLA internetanvändare, oberoende av hemland. Och det är en kamp för att politiker inte ska blint följa industrins välbetalda lobbyister, utan också få höra folkets röst.

The Pirate Bay är en viktig röst i den debatten. Förslagen att censurera bort sidan från internet skulle därmed, bekvämt nog, tysta en av nutidens viktigaste opinionsbildare i frågor som rör medborgerliga friheter och rättigheter på nätet. Det är inget mindre än politisk censur, och något som varje demokratiskt sinnad person måste ta avstånd ifrån. Om domen, trots sina oacceptabla konsekvenser för internet som kommunikationsform, skulle stå fast efter att alla överklaganden är behandlade, så är censur ändå ett alltför farligt och trubbigt verktyg för att försöka styra innehållet på nätet.

Eventuella åtgärder måste istället riktas endast mot den del av verksamheten som faktiskt befunnits olaglig, och givetvis måste de beslutas av domstol. Vi ålägger inte posten att censurera vår brevkorrespondens för att förhindra utskick av piratkopierade CD-skivor, och vi ålägger inte teleoperatörerna att censurera telefonsamtalen för att förhindra till exempel förtal. Inte heller internetoperatörerna ska kunna åläggas att censurera sina användares internettillgång.

Låt inte upphovsrättsindustrins hämningslösa härjande förstöra vårt demokratiska samhälle, vare sig genom att vi inför panikartade censuråtgärder, genom att vi ger en mäktig industri makt att kontrollera innehållet på nätet, eller genom att vi inför rättsosäkra summariska avstängningar av internetanvändare.

Många av dessa frågor avgörs i Bryssel. Rösta i EU-valet, och betänk noga vem du vill skicka dit.

Mikael Nilsson,

grundare av stoppaFRAlagen.nu, samt

styrelseledamot för Piratpartiet sedan mars 2009.