Idag är finansieringen av forskning i Sverige liksom i andra länder starkt nationell. Allt fler börjar dock inse att gemensamma nationsöverskridande satsningar är viktiga för att lösa stora globala problem. Dit hör miljöproblemen.

EU-kommissionen har tagit flera initiativ. Dit hör Bonus Plus som är ett forskningssamarbete mellan alla Östersjöländer inklusive Ryssland.

Syftet är att stimulera forskning som ska bidra till att rädda Östersjön. Inget enskilt land skulle ha kunnat mobilisera de cirka 200 miljoner kronor som nu utgör den gemensamma forskningsbudgeten.

I just detta program fördelas forskningsanslagen till sökande forskare från respektive land i proportion till hemlandets insats i den gemensamma potten.

Men det görs en gemensam kvalitets- och relevansbedömning och bidraget från EU kommissionen på 30 procent av den totala budgeten går till de bästa ansökningarna, oavsett ursprungsland.

Forskare har alltid samarbetat internationellt, oftast genom att man söker sig till kolleger i andra länder som arbetar med likartade problemställningar. Forskare publicerar också ofta sina resultat i internationella tidskrifter.

Detta har en positiv effekt på kunskapsutvecklingen. Ett ökat globalt samarbete i form av gemensamma utlysningar av forskningsmedel, där flera länder bidrar med medel från början, har förutsättningar att leda till än mer positiva effekter.

Den kunskap som genereras kan underlätta steget från forskningsbaserad kunskap till praktiska politiska åtgärder i många länder.

De erfarenheter vi hittills har inom EU visar att mindre utvecklade länder kan stimuleras och dras in i mer utvecklade forskningsmiljöer. Samtidigt kan ett land som Sverige, på grund av vår konkurrenskraft, vinna rent ekonomiskt.

Vi har hittills fått tillbaka 2,5–3 gånger den avgift vi bidragit med till EU:s forskningsbudget. I ovan nämnda Östersjösamarbete fick svenska forskare 82 miljoner kronor, efter att svenska forskningsfinansiärer bidragit med cirka 48 miljoner till den gemensamma budgeten.

Jag kan sammanfatta de fördelar jag ser med ökad globalisering av forskningsanslagen till miljöforskning så här:

•Större total forskningsbudget.

•Större konkurrens och bättre forskningsprojekt.

•Mindre överlappande forskning.

•Bredare forskarnätverk.

•Svensk miljöforskning knyts närmare till högkvalitativa internationella forskningsmiljöer.

•Den höga kvaliteten i svensk miljöforskning får positiva spridningseffekter i form av ökat intresse bland internationella forskare och studenter att komma till Sverige.

•Svenska miljöforskare är idag internationellt konkurrenskraftiga och förväntas ”ta hem” ett stort antal kontrakt vid internationell utlysning.

•Fler nya idéer.

•Internationellt perspektiv på vad som är relevanta strategiska forskningssatsningar.

•Miljöforskningens internationalisering underlättar och stimulerar miljöpolitikens globalisering.

•Miljöforskningens internationalisering kan överbrygga motsättningar mellan länder och därmed verka fredsbevarande.

Tiden är nu mogen för en större global utlysning av forskningsmedel i klimatfrågan. Sverige skulle kunna satsa 100 miljoner kronor av de medel som avsatts till klimatområdet i den forskningspolitiska propositionen.

Forskningsansatsen bör vara bred och innefatta grundforskning, tillämpad forskning och miljöteknikutveckling. Vi engagerar några stora EU-länder, till exempel Tyskland, Storbritannien och Frankrike, samt USA och Kanada.

Det är viktigt att få med länder som har andra problem och förutsättningar än vi själva, exempelvis Sydafrika, Brasilien, Kina och några låginkomstländer.

Det senare kan finansieras av biståndsmedel där ju Sverige redan satsar ansenliga belopp. EU-kommissionen förväntas även delta med forskningsmedel.

Sammantaget skulle ett dylikt samarbete kunna generera en forskningsbudget på en miljard kronor. Förhoppningsvis kan forskarna komma fram till förslag på lösningar av klimathotet som kan vara överbryggande och förenande mellan våra länder.

Jag vidarebefordrar härmed förslaget till Globaliseringsrådet som i sin tur kan föra upp det som en profilfråga inför Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009.

ERIK FELLENIUS

forskningsdirektör Naturvårdsverket