I skuggan av jobbkrisen pågår en passivisering av svensk kulturpolitik. Istället för en offensiv som kunnat bidra med framtidstro och hopp har sänkta ambitioner och ett stort ointresse för kulturpolitik – närmast en nollvision för kulturen – präglat två och ett halvt år med en borgerlig regering.

Men all den kreativitet och sprängkraft som finns i kulturlivet i Sverige behövs. Vi upplever just nu en brytningstid där krisens djup och dramatik gör att gamla etablerade sanningar och värden ställs på ända.

Världen efter krisen kommer att se annorlunda ut än tidigare, och vi är övertygade om att kulturen har mycket att bidra med när det gäller att få oss att upptäcka nya idéer och perspektiv, och för att ge inspiration, vägledning och inte minst värderingar.

Den borgerliga regeringen började mandatperioden med att riva upp de långsiktiga avtalen med public servicebolagen. Presstödet ifrågasattes. Fri entré på museerna togs bort. Bibliotekslagen som hindrar biblioteksutförsäljningar och avgifter ifrågasätts i tid och otid av moderata kulturpolitiker.

De nya försämrade a-kassereglerna slår hårt mot frilansande kulturarbetare som lever med korta jobb och stor otrygghet. Behovet att se över hur kulturarbetsmarknaden fungerar har blivit akut.

Har Anders Borg fler svar idag än före valet när han hänvisade kulturarbetarna till hemtjänsten?

Svensk kulturpolitik och trettio år gamla kulturpolitiska mål behöver diskuteras och omprövas. Därför välkomnade vi kulturutredningen som tyvärr koncentrerat sig på en omfattande och riskabel omorganisation. Nu verkar detta enda förslag inte ha stöd hos regeringen. I ynka tre månader ska en utredning på 890 sidor remissbehandlas. Så öppnar man inte en debatt – så stryper man den.

Kulturen är en djupgående ideologisk fråga som handlar om grundläggande demokratiska värden. Därför måste kulturpolitikens omstöpning få ta tid och plats – och ske i bred och tillåtande debatt. Tack vare Skuggutredningen har vi ändå fått en befriande kulturdebatt det senaste året.

Regeringens enda bidrag till den har varit kulturministerns dekret om vilken konst som är konst.

I en omvälvande brytningstid är detta magert.

För oss socialdemokrater är det dags att ta strid för det centrala i kulturpolitiken. Vi vill göra kulturen till en valfråga i 2010 års val. Vi står för en kultursyn, där mål som jämlikhet och demokrati, öppenhet och kulturell mångfald, frihet och kvalitet är fundamentala.

Sveriges kulturliv ska inte styras – det ska stödjas! Vi stödjer forskningen utan att styra den. Betydande resurser investeras i forskning utan garantier om framgång och med vetskap om att vägen till större kunskap ofta går över misslyckanden.

En fri och obunden forskning skapar mervärden för Sverige. Med kulturen är det på samma sätt: fria konstnärliga projekt leder till framsteg – även om de inte alltid genererar en mätbar vinst.

Vi vill göra en stor och bred investering i kulturen för barn och unga. I den slutrapport som vårt socialdemokratiska kulturrådslag lämnade till partistyrelsen igår finns ett progressivt förslag om maxtaxa i kulturskolan. Vi vill att alla människor ska få möjlighet att växa och sträva efter ”sina bästa stämningars längtan”, som Hjalmar Branting uttryckte det. Kultur ger oss alla en chans att sätta ord på denna längtan.

En debatt om bildning och folkbildning behövs också. Idag ställs höga krav på formell utbildning och ständig kompetensutveckling. Det finns en risk att vi tappar bort den bildning som rör den personliga utvecklingen vid sidan av yrkeslivet.

Vi vill investera i upplevelseindustrin, besöksnäringen och i nya medier. Det är inte fel att det går att tjäna pengar på kultur. Men sponsring löser inte resursfrågorna, det ser vi nu när företagen pressas av krisen.

Mer makt åt kommersiella intressen innebär också ofelbart att vi får mer av det kulturella innehåll som är ekonomiskt lönsamt. Vi anser att ett levande, fritt och obundet kulturliv är samhällets ansvar. Därför talar vi klarspråk: endast offentliga medel kan ge den långsiktighet som kreativitet och kvalitet kräver.

Vi socialdemokrater påstår inte att vi har alla lösningar, men vi har höga ambitioner. Hade vi regerat hade vi i år tillfört kulturområdet över 120 miljoner kronor, utöver vad den borgerliga regeringen föreslår. I vårt rådslag om kulturen lyftes viktiga frågor om kulturarbetarnas villkor, kommersialisering och sponsring, barnkulturens betydelse, offentliga byggnader, fri entré, folkbildning och ideella kulturarrangörer.

Nu tar vi med oss intryck både från rådslaget och den aktuella kulturdebatten när vi förbereder vår kongress i höst. Nu gör vi kulturen till en valfråga!

MONA SAHLIN

partiledare (S)

LEIF PAGROTSKY

gruppledare (S) i kulturutskottet