Arbetsförmedlingen har som uppdrag att ta Sverige ur jobbkrisen. Därför har vi, fackförbundet ST, undersökt vad arbetsförmedlarna anser om sitt uppdrag. Vi har frågat dem ifall de politiska åtgärderna är anpassade till behoven, hur deras förutsättningar för att klara sitt uppdrag är och om resurserna räcker till. Resultatet är nedslående.

Ett grundläggande problem är att regeringen har minskat anslagen för att bekämpa arbetslöshet idag när behoven är större, jämfört med när tiderna var goda. Ramanslaget för arbetsmarknadspolitiken har minskat från drygt 70 miljarder kronor år 2006, till drygt 55 miljarder idag.

Jämfört med år 2006 har anslaget till Arbetsförmedlingen skurits ned med en halv miljard kronor. Detta har bland annat inneburit en personalminskning från 11000 anställda år 2006, till 9000 anställda idag.

Sammantaget visar undersökningen att arbetsförmedlarna själva anser att de har otillräckliga resurser och felaktiga eller otillräckliga åtgärder att erbjuda de arbetssökande. De ser framför sig en tid då de inte kommer att klara sitt uppdrag.

Så kan vi inte ha det. Vi måste investera nu, för att kunna skörda vinsterna när tiderna blir bättre. Vi måste ändra inriktning på arbetsmarknadspolitiken och satsa på åtgärder som ger effekt.

Arbetsförmedlarna anser att den nuvarande arbetsmarknadspolitiken riskerar att leda till högre arbetslöshet i stället för lägre. Detta beror på att de åtgärder som erbjuds är felaktiga och för få i en lågkonjunktur, medan de åtgärder som är effektiva har minskats.

Exempelvis finns idag drygt hälften så många arbetsmarknadsutbildningsplatser, cirka 7400, som år 2006 då det fanns cirka 14000 platser.

74 procent av arbetsförmedlarna anser att det behövs fler arbetsmarknadsutbildningsplatser för att utveckla ny kompetens hos arbetssökande. 50 procent vill även se fler praktikplatser, bland annat för att unga ska kunna komma in på arbetsmarknaden. 35 procent vill satsa mer på validering av arbetssökandes befintliga kompetens, något som bland annat skulle hjälpa invandrare med utländsk examen eller yrkeserfarenhet till jobb.

Men regeringens jobbpolitik går i hög grad ut på att stimulera och kontrollera att arbetssökande söker jobb. Detta anser 43 procent av arbetsförmedlarna att man borde satsa mindre på eftersom det finns allt färre jobb att söka.

Två av de största arbetsmarknadspolitiska insatserna just nu är jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar. Men bara 10 procent av arbetsförmedlarna anser att dessa insatser är tillräckliga.

Situationen riskerar att bli ännu värre: redan idag säger över hälften, 53 procent, av arbetsförmedlarna att de människor de har till uppdrag att hjälpa inte får tillräckligt stöd. Om krisen förvärras och arbetslösheten ökar, vilket alla bedömare tror, så anser 72 procent att den arbetsförmedling de jobbar på kommer att misslyckas med uppdraget att förmedla jobb eller stödinsatser till arbetssökande.

De främsta anledningarna är att det inte finns tillräckligt mycket personal, vilket 80 procent anser, och att det inte finns tillräckligt med pengar för att erbjuda de åtgärder som arbetssökande behöver, vilket 49 procent anser.

Med stöd av vad arbetsförmedlarna själva anser, föreslår vi, fackbundet ST, följande åtgärder för att minska jobbkrisen och göra Sveriges framtid ljusare:

•Ökade resurser till Arbetsförmedlingen. Det måste finnas personal som kan ge arbetssökande rätt stöd och service, samtidigt som det måste finnas resurser till åtgärder. Varje krona som satsas för att fler ska få jobb är en investering som ger mångdubbelt tillbaka.

•Mer arbetsmarknadsutbildning så att arbetssökande som inte kan få jobb idag kan förstärka sin nuvarande kompetens eller utveckla ny kompetens.

•Fler praktikplatser så att fler, framför allt unga, får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden och lära sig ett yrke på en verklig arbetsplats.

•Validera kompetensen hos bland annat invandrare med utländsk examen eller yrkeskunskap.

•Prioritera bort meningslösa kontroller. Det är inte meningsfullt om arbetslösa söker en viss mängd jobb bara för att de krävs av dem, trots att de inte har en rimlig chans att få dem. Dessutom tar det resurser från mer välbehövliga insatser.

Fotnot: undersökningen bygger på enkätsvar från 2229 anställda vid Arbetsförmedlingen, de flesta är arbetsförmedlare.

ANNETTE CARNHEDE

ordförande i fackförbundet ST

ROGER SYRÉN

utredare i fackförbundet ST