När vi träffar medborgare som röstade på alliansen vid det senaste valet frågar de frustrerat vad vi anser om att moderaterna­ i fråga efter fråga har abdikerat och lämnat den klassiska ”borgerliga politiken” bakom sig.

Dessa väljare uppfattar att (m) inte längre är ett tydligt alternativ till (s) utan att man har förvandlats till ett parti som flackar än hit och än dit.

Istället för en sund arbetslinje baserad på en översyn av arbetsrättslagstiftningen med generella skattesänkningar profilerar sig Anders Borg (m) och Sven-Otto Littorin (m) genom en ”klassisk socialdemokratisk politik”.

Borg och Littorin försvarar facket när dessa använder sig av extrema strids­åtgärder och blockerar enskilda små­företag. Och man förordar en familje­politik baserad på statlig kvotering i stället för familjens självklara rätt till valfrihet.

De nya moderaterna krånglar således till det för småföretagarna, motarbetar föräldrars valfrihet i form av vårdnadsbidrag samtidigt som man på allahanda vis tvekar i avskaffandet av fastighetsskatten.

Man motverkar även en sänkning av bensinskatten trots att det finns ett stort folkligt stöd för en sådan trafikreform, inte minst bland den majoritet av befolkningen som bor på landsbygden och som saknar storstadens utbud av kollektivtrafik. En översyn av arbetsrätten stoppas.

Nu senast är det försvaret som ska monteras ner – trots att alla som vet det minsta om östeuropeisk säkerhetspolitik med sorg kan konstatera att den ryska björnen yrvaket har vaknat och bedriver en aggressiv handels- och energikrigföring gentemot grannländer som inte följer Kremls påbud.

Dessa exempel gör att många av oss som slet för en ny alliansregering förvånat tvingas konstatera att Fredrik Reinfeldts ”nya moderater” har utvecklats till en dålig kopia av ”arbetarpartiet”.

Vi är många kristdemokrater som arbetar i väl fungerande alliansmajoriteter på lokal och regional nivå där vi i allmänhet känner igen moderaterna, men vi står undrande inför en del av det som sker på central nationell nivå.

Det är risk för rött kort för moderaterna. I det politiska vakuum som har uppstått då moderaterna nu lämnat den högra spelplanen och placerat sig som vänsterytter bör givetvis vi som kristdemokrater träda fram.

Alla som kan något om fotboll vet att det måste finnas spelare väl placerade över hela fältet för att man på ett effektivt sätt skall kunna sätta bollen i mål.

Tyvärr verkar det som att de flesta spelarna har bestämt sig för att hålla sig till vänster eller på mittfältet, vilket gör att dörren på ett obehagligt sätt har öppnats på vid gavel för dem som på ett opportunistiskt vis vill utnyttja delar av den högra planhalvan.

Med tanke på att vi i kristdemokraterna på ett tydligt sätt har tagit strid för föräldrarnas valfrihet och sänkning och avskaffande av samhällsnegativa skatter borde vi kunna fylla det politiska vakuum som de nya moderaterna har skapat.

Vi lovar att sluta upp om Göran Hägglund (kd) träder fram som alliansens högerforward och levererar en politik som fångar upp alla de allmänborgliga väljare som förvirrat undrar över vilket parti de skall rösta på i nästa val.

Kristdemokraterna har den bästa poli­tiken för alla som vill se en samhällsutveckling som fokuserar på individen, familjen, nationell säkerhet, lag och ordning, jobb, skola och vård. Men det förutsätter också att vi hittar nya sätt att marknadsföra vår politik.

De nya moderaternas ideologiska irrfärd har lett till en hel del politiska självmål. Nu är det dags att någon inom alliansen tar på sig den borgerliga lagkaptensbindeln och placerar några bollar i krysset, annars är risken uppenbar att vi ännu en gång tvingas lämna ifrån oss makten efter endast en mandatperiod.

Det är dags för Göran Hägglund och kristdemokraterna att bredda spelet. Men om vi skall lyckas att vända det nuvarande negativa målskillnaden måste vi våga genomföra de nödvändiga förändringar som ­behövs för att Sverige skall bli ett bättre land att leva i.

Enbart genom en offensiv taktik kan ­alliansen fullfölja en politik som leder till målfest för hela svenska folket!

Samtliga 12 undertecknare är kristdemokrater:

Magnus Jacobsson, kommunalråd, Uddevalla,
Bengt Germundsson, partistyrelseledamot samt kommunstyrelsens ordförande, Markaryd, Stefan Gustafsson, kommunstyrelsens ordförande, Sävsjö,
Magnus Oscarsson, kommunstyrelsens ordförande, Ödeshög,
Lars-Åke Magnussson, kommunstyrelsens ordförande, Gnosjö,
Gustaf von Essen, kommunalråd Uppsala,
Torsten Larsson, kommunalråd, Vansbro,
Hans P Eckert, gruppledare Sotenäs,
Peter Kullgren, gruppledare, Karlstad,
Erika Josbrant, gruppledare, Luleå,
Charlie Weimers, gruppledare, Hammarö
Christofer Popoff, kristdemokratiska Studentförbundet Stockholm.