Vems lag är det som gäller i Stockholm? Polisens eller de så kallade ordnings- vakternas runt Stureplan?

En krogrunda i Stockholm slutade för min del på St Görans sjukhus efter en traumatisk misshandel av mig och mina vänner.

De som utförde misshandeln var sju så kallade ordningsvakter utanför nattklubben The Lab. De sju, varav åtminstone sex var mycket aktiva våldsverkare under misshandeln, var alla svartklädda och iförda svarta handskar.

Åtminstone det sistnämnda är en något udda utstyrsel en ljummen sommarnatt, men den kom att bli mycket begriplig.

Handskar är nämligen ett bra skydd för knogarna när man ska slå någon. Annars syns det lätt på ens egna händer när man ursinnigt har slagit någon på ställen där det kan finnas knappar, sömmar, bälten eller rent av ett kindben.

Den svarta munderingen är ju given. Tänk om vakterna skulle se ut som slaktare när de överlämnar sina misshandlade gäster till poliser som kommer till platsen.

Nattklubben The Lab tar högst 120 gäster vid ett och samma tillfälle. När vi gästade stället var det kanske 25 personer i den lilla lokalen. Under vårt korta besök ökade gästantalet till kanske 75.

Den lilla nattklubben tyckte den behövde minst sju så kallade ordningsvakter denna måndagskväll i augusti. Alltså en vakt på drygt tio gäster!

Publiken runt Stureplan måste verkligen ha förändrats kraftigt, från vanliga killar och tjejer till ligister, sedan jag var ung och mer frekvent gästade den tidens klubbar.

Vi blir alltså utsatta för ett brutalt oprovocerat våld, som utförs rutinmässigt, effektivt och mycket rått. Det hela är över på några få minuter.

Eftersom misshandeln i början endast omfattade en av oss ringde jag polisen två gånger. Någon tredje gång fullbordades aldrig eftersom jag själv blev överfallen bakifrån och mitt huvud slogs sönder mot en husvägg.

Sedan blev jag påsatt handfängsel, liggande på stenen i mitt eget blod, därefter slagen med batong och knytnävar för att avslutningsvis, liggande på mage med handbojor på ryggen, bli strypt tills jag förlorade medvetandet.

Jag hann först ringa polisen och talade direkt med en polisbil (jag uppfattade det som en piketstyrka). De sa att de var på väg.

Tyvärr kom de fram för sent för att förhindra våld. Det var redan effektivt utfört. Själv befann jag mig då i en ambulans och upplevde därför aldrig polisernas ankomst.

Men mina vänner gjorde det.

De blev av ordningsvakterna prydligt överlämnade till polismännen, iförda handfängsel, för vidare transport till Kronobergshäktet. Senare, efter avslutade förhör, uppsökte även de sjukhus för omplåstring och undersökning.

I lagens mening blev vi utsatta för ett våld som kan kategoriseras som grov misshandel med en straffskala om fängelse i minst ett år och högst tio år.

Trots det uppenbara – en person i ambulans på väg mot sjukhus, två andra sönderslagna personer, blodpölar och blodstänk överallt – görs endast rutinmässiga förhör med enstaka företrädare för förövarna/ordningsvakterna.

De övriga försvinner in i lokalerna och verkar inte vilja möta några poliser.

Någon kontroll huruvida de sju var så kallade ordningsvakter, eller ”hangarounds” som såg en riskfri chans att dämpa sin blodtörst, görs inte av polisen. Någon brottsplatsundersökning görs inte.

Något försök att säkra bevisning görs inte. Inga drogtester. Polisen söker heller inte upp de sju skyldiga utan nöjer sig med att rutinmässigt förhöra dem som fått uppdraget att överlämna oss.

Ett brottsoffer har körts iväg till sjukhus med för polisen okända skador. Kanske mycket allvarliga, kanske lindriga.

De andra brottsoffren, bevisligen misshandlade, körs till häktet. Några aktiva försök att finna vittnen görs inte heller, trots att ett stort antal människor var åskådare till övergreppen.

Visst är det konstigt: trots kunskap om att det förekommer övervåld från ordningsvakter tar polisen för givet att i valet mellan tre nerslagna människor och sju utan en skråma, är det de slagna offren som är de skyldiga.

Är det gammal vana eller vanmakt som gör att polisen hanterar saken på detta sätt?

Att vakterna brukar tillämpa våld på det här stället och på de andra sju som ligger inom 100 meters radie är ju inget nytt.

Har polisen bestämt sig för att det är så här det ska gå till – att den lilla lokala nattklubbsarmén runt Stureplan har rätt att misshandla några av landets medborgare lite när som helst?

Låt oss leka med tanken att sju poliser klått upp oss på samma sätt, eller att sju andra ligister, alltså sådana som inte utger sig för att vara något annat, gjort detsamma.

I det första fallet skulle jag gissa att pådraget hade blivit väldigt stort.

I det andra fallet hade killarna åtminstone plockats in och förhörts, och man hade försökt säkra bevisning genom att till exempel beslagta nerblodade kläder, utföra drogtester, tagit reda på deras identitet samt hållit regelrätta förhör i syfte att ta reda på vem/vilka som gjort vad.

Vi är nu polisanmälda för olaga hot. Vakterna hävdar att vi sagt att vi skulle komma tillbaka med AK 4. Det är ett lögnaktigt och osannolikt påstående, tillgripet av vakterna i desperation när insikten om vad de ställt till med började infinna sig.

Vi är även anmälda för våld mot tjänsteman. I en rättegång kommer det att heta att de var i tjänst och självklart nyktra och drogfria.

Ja, vi var onyktra, men långt ifrån oregerliga. Vi var tre man, de var sju (om alla nu vågar träda fram). Någon bevisning finns inte.

Vår möjlighet att få dessa våldsverkare ställda till svars är helt avhängig om några vittnen träder fram. Vi vet inte ens om åklagaren kommer att vidta någon förundersökning. Ord står ju mot ord.

Det enda som är ostridigt i det här ärendet är att jag fördes i ambulans till sjukhus, att mina kamrater blev sönderslagna samt, sist men inte minst, att de så kallade ordningsvakterna inte hade en skråma.

En fråga till Carin Götblad, polismästare i Stockholms län:

Har polisen släppt herraväldet över Stureplan till den undre världen, som regerar efter sina egna lagar? Tänker Du göra någonting åt de problem jag tar upp?

RICKARD BJÖRKLUND
grundare av Matteus Fondkommission och vd 1990–99
äger i dag flera mindre företag, bland annat konferensanläggningen Skebo Herrgård AB, och sitter
i styrelsen för börsföretaget Luxonen
besökte The Lab tillsammans med två medarbetare