Sveriges föräldrar ska genom kommunen få ett vårdnadsbidrag. Det har allianspartierna kommit överens om. Socialminister Göran Hägglund aviserade tidigare i år att ett sådant bidrag ska vara möjligt att införa från 1 januari 2008 för de kommuner som så vill.

Genast hördes dock protester också från de partier som lovat genomföra reformen. Även om socialdepartementet jobbar med ett förslag som ska vara klart innan årsskiftet, är vi många som oroar oss för att tidsschemat inte ska hålla när attityden från vissa av regeringspartiernas representanter tyder på att de vill skjuta reformen på framtiden.

I huvudstaden fick kristdemokraterna redan innan valet de övriga allianspartierna med på en snabb agenda för ett vårdnadsbidrag. Det resulterade i att vår budget för 2007 innehåller ett vårdnadsbidrag som skulle införas 1 juli 2007, alltså redan för en månad sedan.

Regeringens saktfärdighet att komma till skott med en nödvändig lagändring, som tillåter och reglerar det kommunala vårdnadsbidraget, har alltså redan lett till att väljarna i Stockholm får vänta.

Det är ett politiskt läge som vi inte tänker finna oss i längre än till årsskiftet. Vi i Stockholm har väntat med att införa vårdnadsbidraget av respekt för att våra partier ska komma överens på riksnivå.

Det är en respekt som inte sträcker sig längre än ett halvår. Om regeringen inte kan komma överens om formerna för ett kommunalt vårdnadsbidrag, så inför vi en egen variant i Stockholm år 2008.

Vi vill inte vänta, och det vill inte våra väljare heller. Vi tittar därför på de olika varianter som vissa svenska kommuner redan arbetar med. Nacka och Uddevalla är exempel på kommuner som har löst frågan om ett kommunalt vårdnadsbidrag på egen hand.

Där arbetar man på olika sätt med en anställning av föräldrarna för att komma runt de hinder som socialdemokraterna skapat inom familjepolitikens område.

Vilken modell som bäst passar Stockholm återstår att se, men uppenbarligen har vi redan i dag möjlighet att genomföra vår politik. Vi arbetar därför aktivt på att utreda våra alternativ för att inte hindras av avsaknaden av politiska beslut i regeringen.

Problemet för regeringen är förstås att den till slut kan stå där med sin under stor möda framförhandlade lösning utan att alla Sveriges kommuner använder den. Om regeringen väntar för länge kan kommun efter kommun införa sin variant av kommunalt vårdnadsbidrag, utan att först fråga regering och riksdag om lov.

Meningen med en gemensam lagstiftning är förstås att landets föräldrar ska kunna ha överblick över vilka regler som gäller. Men det är inget som hindrar att Sverige förvandlas till ett lapptäcke av olika kommunala lösningar.

I Stockholm finns ingen nervositet i denna­ fråga inom alliansen. Vi har redan bestämt oss. Det bästa för alla är självklart om regering och riksdag kan komma fram med en lösning som går att använda den 1 januari 2008. Annars hittar vi en egen väg att genomföra vår politik.

Till gagn för Stockholms föräldrar och barn, men möjligen med följd att det ser ut som att regeringen förlorat möjligheten att påverka familjepolitiken på en viktig punkt.

Vår uppmaning till regeringen är att hitta en enkel lösning som är anpassad till att Sveriges kommuner redan i dag har eller tittar på sina varianter av vårdnadsbidrag.

Låt lagstiftningen ge oss som kommuner den legala rätten att införa kommunala vårdnadsbidrag, utan statlig detaljreglering. Då kan vi själva bestämma vårdnadsbidragets nivå och tidsperiod utifrån de förhållanden som råden i just vår kommun.

En alliansregering borde söka efter en lösning där det kommunala självstyret får lysa igenom.