Bo Pellnäs har förvisso rätt när han efterlyser mer av säkerhetspolitisk debatt i Sverige idag. Men han har fel när han hävdar att regeringen inte ens kommenterat president Putins beslut härom dagen om att efter 150 dagar upphöra med implementeringen av det så kallade CFE-avtalet.

Det ryska beslutet kommenterades av mig till TT, och jag har förstått att den kommentaren återgivits i åtskilliga media både inom och utom Sveriges gränser. Den finns dessutom länkad till från min blogg för den som skulle vara mer intresserad.

Och senast i tisdags deltog jag i en diskussion i radions Studio Ett om olika aspekter på den ryska politiken just nu.

Jag har vid åtskilliga tillfällen uttalat min djupa oro såväl för den allt mer auktoritära och nationalistiska inriktningen av den inre ryska politiska utvecklingen som – inte minst – vår bestämda syn på ryska försök till klumpiga påtryckningar på till exempel Georgien, Polen och Estland.

Men det är värt att notera att den yttre ryska politiken i samtliga dessa fall misslyckats. Hot och åtgärder av denna typ är genuint kontraproduktiva – såväl i den konkreta situationen som när det gäller Rysslands relationer i stort till omvärlden. Och förhoppningsvis finns det de i och kring Kreml som förmår att dra den slutsatsen.

Det aktuella fallet Litvinenko borde leda till samma slutsats. Den bestämda brittiska reaktionen har självklart stöd av oss andra i den Europeiska Unionen. Vårt gemensamma uppträdande ger ökad styrka åt politiken.

Ryssland upplever sig idag som starkt mot bakgrund av sin ekonomi med dess rikliga olje- och gasinkomster. I många avseende är också den ekonomiska utvecklingen ­imponerande.

Men varje noggrannare blick visar långsiktiga svagheter som gör fördjupad samverkan med Europa och världen i övrigt till en nödvändighet för ett Ryssland som vill bli ett i genuin mening modernt samhälle med en dynamisk ekonomi.

Att så blir fallet ligger ju i mycket hög grad i vårt intresse. Också därför behöver vi – vilket även Bo Pellnäs efterlyser – en fördjupad strategisk dialog med dagens och morgondagens politiska ledning i Ryssland.

Att den dialogen sedan måste baseras på en nykter analys av sakernas tillstånd är en självklarhet.