Frågan blev i högsta grad aktuell för mig och Studieförbundet Vuxenskolan när vi stod i begrepp att ta steget in i den tredimensionella virtuella världen Second Life (SL).

Samtidigt som vi planerade för att på en presskonferens inne i SL presentera vårt folkbildningsuppdrag dök det i medierna upp rapporter om att tyska pedofiler varit inne och använt plattformen för att få utlopp för sin osmakliga verksamhet.

Att nätet erbjuder en arena inte bara för seriösa aktörer utan också mörkerkrafter är ingen nyhet. ­

Ytterligare en bekräftelse fick vi när det den 5 juni stod att läsa i Svenska Dagbladet att ett svenskt webbhotell upplåtit sina domäner till en pedofilsajt.

Upptäckten av att pedofiler försökt ockupera Second Life gjorde att vi ställde oss frågan: ska vi vara med och riskera att svärtas ned?

Eller ska vi visa att SL och andra virtuella mötesplatser är viktiga platser för människor som vill utbyta idéer, erfarenheter, tankar och bilda sig? Inte låta den virtuella världen vara en tummelplats för porrexploatörer och pedofiler.

Svaret blev självklart – vi ska vara med, och vi ska bli ännu mer aktiva.

Folkbildningen ska vara ett kraftfullt vapen i kampen mot mörkerkrafterna.

Vi blev glada när vi kunde notera att Carl Bildt nyligen invigde en svensk ambassad inom ramen för Svenskt Resurscenter på Second Life. ­Ytterligare ett exempel på att seriösa krafter tar utrymme och breddar den virtuella världen.

Som folkbildare är vi vana att röra oss på många olika arenor. I studiecirkeln och kulturaktiviteten möter vi människor i deras lokala miljö.

Där sker utbyte av tankar och idéer, kunskapstörst släcks och det demokratiska samtalet breddas.

Via Second Life och andra liknande virtuella arenor öppnas nya möjligheter till möten och samtal. Syftet är detsamma som tidigare men formen för mötet blir annorlunda.

Plötsligt är det inte bara grannar och nära vänner som ingår i cirkeln utan den kan bestå av människor från olika delar av landet, ja också från andra delar av världen.

För oss i Vuxenskolan är det självklart att vara med på dessa nya arenor.

Jag är övertygad om att vi, just genom att finnas med och erbjuda våra ”tjänster”, bidrar till att göra den virtuella världen till en mötesplats för dem som söker spänning och glädje i att utbyta tankar. Och därmed trycker vi undan mörkerkrafterna.

Även om vi är många medelålders och äldre som regelbundet befinner oss ute i den virtuella världen, ­exempelvis Second Life, så vet vi att det i första hand är unga männi­skor som ser dessa arenor som sina ­mötesplatser.

Detta vet också mörkerkrafterna, och därför har nätet blivit deras viktigaste arena för att skapa kontakter.

Genom att finnas där unga människor möts tar vi vårt ansvar och ser till att nätet är ett redskap inte bara för mörkerkrafter och kommersiella intressen utan skapar möten för att utveckla demokratin och samhällsbygget.

Jag hoppas att fler studieförbund och andra delar av den ideella sektorn kommer med på exempelvis Second Life. Låt oss bli de som dominerar arenan.

Den skyldigheten har vi till alla dem som, i likhet med oss, tycker att det är spännande och viktigt att nya arenor byggs där människor erbjuds stimulerande möten.