Försvaret har under lång tid levt under ekonomisk press. Spara, spara har varit det ständiga kravet. Kritiken mot försvarets sätt att hantera skattemedel har i många fall varit berättigad. Men sparsamheten kan gå för långt och snålheten bedra visheten.

När försvaret ska spara blir självfallet antalet garnisoner intressant att se över, men det vore nu direkt ovist att lägga ned den enda huvudstadsnära militära flygplatsen.

Att lägga ned Uppsala garnison vore spiken i kistan för Sveriges möjligheter att återta beredskapen och försvara luftrummet runt huvudstaden.

Detta är dock det häpnadsväckande förslag som enligt uppgift kommer att offentliggöras av Försvarsmakten inom kort och somredan nu har kommit till min kännedom. Inte blir det bättre av att försvaret tänker ta detta drastiska steg utan att riksdagen fattat beslut om det.

Varken riksdagen, försvarsministern eller regeringen kan låta detta ske!

Försvarsfrågan engagerar och är central för Alliansens väljare; inte minst för oss kristdemokrater. Sverige behöver ett modernt och starkt försvar, men nu känner många oro inför nedskärningarna.

Hur kunde det till exempel ske att alla fyra förband på Gotland lades ned?

Nu kommer nästa stora fråga: ska Sverige bli det enda landet i västvärlden som inte har en militär flygplats i nära anslutning till huvudstaden?

Till exempel inser allt fler att Rysslands utveckling inte med någon självklarhet kommer att fortsätta gå i demokratisk riktning.

Det finns tvärtom signaler om en växande rysk aggression. Det räcker att nämna Tjetjenien, Georgien och sättet att använda gasleveranserna – eller snarare avsaknaden av dem – i relationen till grannländerna för att illustrera detta.

Inom överskådlig tid känns ett ryskt angrepp mot oss eller ett annat EU-land osannolikt, men vi måste ha beredskap för att detta kan komma att förändras. Vi behöver då ett starkt försvar.

Flygvapnet har settssom något av ryggraden i det svenska försvaret, men det är redan starkt försvagat. Insatsförband finns nu endast på två utgångsplatser: Blekinge och Norrbotten.

Så här ser flygvapnet ut idag:

Två av våra fyra Jas 39-divisioner finns stationerade vid Blekinge flygflottilj, F17 i Ronneby, med flygutbildning samt en basbataljon.

De andra två divisionerna finns vid Norrbottens flygflottilj, F21 i Luleå, även där med en basbataljon.

Utöver det finns bara Skaraborgs flygflottilj, F7 i Såtenäs, med flygutbildning, transport- och specialflygenheten. I Linköping finns flygskolan och helikopterflottiljen.

Slutligen finns Luftstridsskolan i Uppsala, där även Stridslednings- och luftbevakningsskolan, Flygbefälsskolan och Utvecklingsenhet luft är stationerade. I Uppsala finns också den så kallade Strilbataljonen.

Det är denna som kan bli nästa garnison att läggas ned. Detta är oförsvarbart av flera skäl:

Runt huvudstaden finns en stor del av Sveriges befolkning. Där finns en stor andel av svensk industri. Och där finns ledningen för vårt land: riksdag, regering och statschef.

All erfarenhet från modern krigföring visar att vid ett angrepp är det landets ledning man vill slå ut. Så var det också vid terrordådet 11 september 2001.

Även vid speciella tillfällen, som till exempel toppmöten eller när vi är ordförande i EU, kan en militär flygplats nära Stockholm visa sig vara avgörande.

Insatstiden från Såtenäs till Stockholm är hela 35 minuter; från Uppsala är den endast sju minuter. Detta innebär också att den tid som flygplanen kan vistas i luftrummet över huvudstaden förlängs med nästan en timme – om de kommer från Uppsala.

Det är inte att undra på att Flygvapenchefen har sagt att en militär flygplats måste finnas inom tio mils radie från Stockholm.

I början av 2000-talet var ÖB och försvarsministern överens om att Uppsala skulle vara flygvapnets nav. Sedan fick Vänsterpartiet sin vilja igenom och F16 lades ned.

Men man beslöt samtidigt att behålla den militära flygplatsen för att ha handlingsfrihet i framtiden.

Idag finns där 539 anställda. Här gör även 300 killar och tjejer sin värnplikt, och här finns ett stort antal elever vid Luftstridsskolan.

Dygnet runt, året runt, sköts flygstridsledning härifrån, liksom bevakningen av det svenska luftrummet.

Slutligen: det är endast i Uppsala vårt flygvapen fullt ut kan skyddas från att slås ut vid ett angrepp. Det är nämligen bara här det finns en hangar i berget.

Jag tror inte att jag är ensam när jag kräver att regeringen stoppar avvecklingen av vår

enda huvudstadsnära militära flygplats. Om inte annat så av ren självbevarelsedrift.

MIKAEL OSCARSSON

riksdagsledamot för Kristdemokraterna