Svensk skola kommunaliserades 1991. Då beslöts att skolan skulle bedrivas i kommunal regi, inte statlig. Kommunerna ville också ha det fulla ansvaret för skolan, för dess verksamhet, för elevernas lärande och för lärarna.

Mycket tyder dessvärre på att det kommunala intresset för skolan falnat. I kommun efter kommun sker bolagisering av delar eller av hela skolverksamheten. Det senaste är ett tämligen nytt fenomen på skolkartan. Effekterna av detta vet vi ännu ingenting om.

Idag har vi en oklar ansvarsfördelning med kommunala skolor, friskolor, ”kommunala friskolor” och skolverksamhet på entreprenad.

Vi ser tecken på att världens friaste skola håller på att bli en experimentverkstad där många kommunpolitiker inte längre är intresserade av att ta det fulla ansvaret.

Av alla OECD-länder är Sverige det land som har decentraliserat skolan mest. Till skillnad från andra länder fortsätter Sverige att decentralisera skolan.

Detta framkommer i forskningsinstitutet IFAU:s senaste rapport om det svenska skolsystemet.

I USA anser man exempelvis att ett mer centraliserat system med ett tydligt ansvarstagande borgar för ökad rättvisa och likvärdighet.

Lärarnas Riksförbund har accepterat kommunaliseringen för att ändå ge kommunerna en chans att ta sitt uppdrag på allvar. Det behövde dock bara gå några år innan det kommunala intresset för skolan bleknade.

Vi hävdar därför, då som nu, vikten av att staten garanterar en likvärdig utbildning. Vi hävdar att staten aldrig får abdikera när det gäller skolan.

Vi är positiva till möjligheten att starta friskolor. Det finns större möjlighet att påverka verksamheten med kortare beslutsvägar och mer utrymme att bestämma själv för lärare och rektor.

Men en likvärdig skola bör ta sin utgångspunkt i en offentlig skola, där också det offentliga tar ansvar för att alla elever, oavsett bakgrund och geografisk hemvist, erbjuds lika möjligheter till skolgång.

Det finns idag kommuner som torgför en vilja att ersätta alla kommunala gymnasier med ­fristående gymnasieskolor.

Ett flertal kommunpolitiker hävdar att det inte är huvudsaken att det finns ett kommunalt gymnasium i varje kommun utan att kommunen endast ska ta något slags ansvar för ungdomarnas utbildning.

Vid sidan av friskolereformen skapades i anslutning till Kunskapslyftet en möjlighet att lägga ut den kommunala vuxenutbildningen på entreprenad. Upphandlingen av vuxenutbildningen i Göteborg innebar exempelvis att aktörerna i första hand pressade priset på utbildningen, vilket äventyrade kvalitet och långsiktighet.

”Göteborgskalaset” kostade skattebetalarna 200 miljoner kronor, då allting fick göras om från grunden efter den ­misslyckade upphandlingen.

En utredning har på uppdrag av den förra socialdemokratiska regeringen gått igenom om det ska bli möjligt att lägga ut hela gymnasieskolan på entreprenad. Vi har ännu inte sett något förslag om entreprenad från den borgerliga regeringen.

Nyligen ansåg dock en kommun, Mullsjö, att skolan var alltför dyr att driva och ville låta ett och samma friskoleföretag ansvara för all undervisning.

Men vilket blir resultatet när exempelvis olika friskolor skall bjuda under varandra i en öppen upphandling? Vad händer med lärartäthet, specialundervisning och gruppstorlekar?

Den senaste trenden är att kommunala skolor skall övergå till så kallade ”kommunala friskolor”. Dessa finns i 29 av landets kommuner och 37 kommuner överväger att skapa sådana friskolor.

Men vill en kommun göra något radikalt med skolan kan de göra det redan idag – till exempel ge lärare och rektorer det professionella ansvaret för verksamheten och ekonomin. ”Kommunala friskolor” ger bara ytterligare otydligheter om vem som har det fulla ansvaret för skolan.

Det är oroande att regeringen uppmuntrar till att fler ”kommunala friskolor” ska bildas.

De borgerliga partierna brukar beskylla socialdemokraterna för en flummig skolpolitik. Men frågan är om inte dagens flexibla driftsformer av skolverksamheten leder till att den borgerliga alliansregeringen kommer att anklagas för att driva just en flummig skolpolitik.

Det skulle heller inte förvåna mig om den otydlighet som skapas kommer att leda till ökade krav från olika håll på förstatligande av skolan.

Lärarnas Riksförbund anser att det behövs en utredning om skolans huvudmannaskap. Fram till dess bör ett moratorium för alla nya driftsformer införas!

Det behövs också ett tydligt stopp för möjligheten för kommuner att helt frånsäga ansvaret för skolan.

Regeringen måste se över de genomgripande reformerna om kommunalisering, friskolor och entreprenader som genomförts. Skattebetalarna måste få klarhet i vart den svenska skolan är på väg.

Är det så att skolan ska privatiseras och bolagiseras eller finns det ett egenvärde att den bedrivs i offentlig regi? Ett svar brådskar.

Metta Fjelkner
Ordförande i Lärarnas Riksförbund, som organiserar 80 000 av landets utbildade lärare och studie- och yrkesvägledare.