Besluten i regeringspartiernas riksdagsgrupper den 25 september i år – utan föregående offentliggjorda utredningsförslag – har skapat en ohållbar situation.

Då ställde sig alla borgerliga riksdagsledamöter bakom förslaget att inrätta en särskild specialdomstol som ska besluta om tillstånd för hur Försvarets radioanstalt, FRA, får utnyttja spaning i kabel.

Det innebär att Sverige ska få en ny hemlig specialdomstol, som står i direkt strid med grundlagen och från demokratisk synpunkt är en icke acceptabel ordning. Sverige är ju inte Nordkorea.

Denna ”underrättelsedomstol” ska ge tillstånd och reglera FRA:s signalspaning i kabel och ”fatta beslut om tillstånd för sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person med hemvist i Sverige”.

I sakens natur ligger att allt i en sådan domstol måste bli hemligt. Det går ju inte att låta det vara offentligt vilka förhållanden som FRA ska övervaka och vilken trafik som ska granskas.

Av det följer att allt det som normalt är offentligt blir sekretesskyddat, kanske till och med var domstolen finns, diarier, handlingar etcetera.

Grundlagsregeln som innebär att ”förhandling vid domstol skall vara offentlig” måste sättas ur spel. Sekretessreglerna blir drakoniska.

Det går inte ihop med grundlagens krav på rättssäkerhet.

Domstolens jurister ska enligt planerna fatta beslut som kräver långtgående teknisk kompetens. Hur ska det fungera? Har kritikerna inom allianspartierna låtit sig luras?

Enligt lagen från juni (SFS 2008:717) kan FRA avlyssna kabeltrafik utan att det finns brottsmisstanke. Det betyder att skyddade meddelanden till medier och annan grundlagsskyddad kommunikation kommer att avlyssnas.

Det innebär ett integritetshot eftersom meddelanden till medierna, som har ett rättsligt sekretesskydd, kan bli kända hos FRA.

I lagen står att sådana uppgifter omedelbart ska förstöras, men skadan har ju då redan skett och plötsligt finns det tjänstemän inom FRA som känner till vem som för en tidning avslöjat till exempel en spionskandal som FRA och Säpo velat dölja.

Det duger inte. Källskyddet måste garanteras.

I lagen om FRA:s verksamhet finns en rad oklarheter om hur skyddet för meddelarfriheten till medierna och efterforskningsförbudet ska fungera. Oron är dessutom stor hos yrkesgrupper som advokater, socialsekreterare, läkare och präster som arbetar under en grundlagsskyddad tystnadsplikt som nu kan brytas igenom av FRA.

Det fortsatta utredningsarbetet sker inte i rimliga former och riskerar att skada de viktiga frågorna om personlig integritet, yttrandefrihet och rätt till fri kommunikation.

Regeringen Reinfeldts 15 punkter med ändringar som nu snabbutreds i regeringskansliet ska pressas igenom efter en ny fuskremissomgång och sedan beslutas av allianspartiernas riksdagsledamöter i vår.

Vi har erfarenhet av utredningar på yttrandefrihetsom- rådet som utnyttjat landets främsta forskare och experter och vars resultat granskats i gedigna remissförfaranden. Nu drivs lagstiftningsarbetet igenom utan parlamentarisk insyn.

Vi kräver att integritets- och yttrandefrihetsfrågorna samt frågan om underrättelsdomstolen prövas i en offentlig utredning med bred sammansättning. Vem kan kontrollera en hemlig domstol?

Vi anser att den lag som gäller från den 1 januari 2009, men som faktiskt till stora delar dömts ut även av regeringsföreträdarna själva den 25 september , ska återkallas.

Förvirringen kring FRA:s övervakning har dessutom ökat sedan regeringen gett en chefsrådman en månad på sig att inrätta en ny signalspaningsnämnd, som ska börja sitt arbete vid årsskiftet men ersättas av underrättelsedomstolen den 1 oktober 2009.

Utredaren ska ensam ta fram den kompetens som behövs i nämnden för att behandla tillstånd för FRA att signalspana och besluta om bemanningen på det nämndkansli som sedan ska bli domstol.

Frågorna om FRA:s övervakning gäller framförallt Sveriges relationer till främmande makt och vår säkerhetspolitik.

I grunden är det politiska frågor, som inte kan överlåtas till myndigheter och jurister i en hemlig domstol med starkt sekretessansvar att hantera. Det är regeringens ansvar.

Vi vill inte ha nya CIA-flygplan som ska hämta personer som sedan blir misshandlade av främmande makt. Det är varje regerings ansvar att förhindra sådana övergrepp. Jurister i all ära, men de ska inte göra politiska bedömningar.

Samtliga har medverkat som ledamöter, experter eller sakkunniga i åtta statliga utredningar om tryck- och yttrandefrihet.

ÖSTEN JOHANSSON

HÅKAN OLANDER

SVERKER LINDSTRÖM

LARS E RABENIUS

Samtliga har medverkat som ledamöter, experter eller sakkunniga i åtta statliga utredningar om tryck- och yttrandefrihet.