En lagstiftning om samlevnad ska ge stöd åt gemenskapen, värna dem som riskerar att hamna i underläge, vara hållbar och funktionell och, enligt min mening, motverka diskriminering.

I samtal med andra religioner och med andra kristna traditioner uppfattas lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan, ibland som mycket fria i etiska frågor.

Det verkligt oföränderliga i kristen tro är, enligt vår mening, Guds evangelium och inbjudan till samhörighet och förtröstan. Inga mänskliga kvalifikationer betyder något. Längtan är nyckelordet.

Sedan måste människan utifrån det dubbla kärleksbudet ta ansvar för sitt handlande. Den lutherska traditionen är återhållsam med att lägga lösryckta bibel­ord som grund för ordningar i samhället och för mellanmänskliga förhållanden.

Utgångspunkten blir istället att varje människa – och lagstiftare – ansvarar inför Gud och sitt samvete för hur man i varje läge tar ansvar för att buden om kärlek till medmänniskan förverkligas.

I samlevnadsfrågor ses kärlek, trohet och ömsesidighet mellan två personer som gåvor från Gud som vi bör understödja med goda samhällsordningar.

”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12) Och hos Paulus: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Galaterbrevet 5:14)

Alltså: Tolka, tolka om, ansvara!

Även vi som har det perspektivet vet att det inte är tiotals miljoner lutheraner som har ensamrätt till en möjlig fri tolkning av begreppet äktenskap.

För många är äktenskapet ett rum för kärleken mellan man och kvinna och för barnalstrandet, ett rum som återspeglar samhällsordningar som Gud har fastställt för alla tider.

Dessa traditioner är mycket starka också utanför den kristna religionen. I många traditioner, också bland en del medlemmar i Svenska kyrkan, ser man dessutom äktenskapet som något mer, något sakramentalt.

I äktenskapet återspeglas kärleken mellan Kristus och församlingen i kärleken mellan kvinna och man. En lagstiftning som ska vara hållbar i en internationaliserad värld bör väga in sådana aspekter.

Företrädare för Svenska kyrkan har därför aktualiserat begreppet samlevnadsbalk, som likabehandlar särkönade och samkönade förhållanden, men där ordet äktenskap lämnas utanför och överlåts till religiösa och kulturella grupper.

Utredaren Hans Regner har haft två referensgrupper. I den som samlat religiösa företrädare har Svenska kyrkan haft en företrädare, vars särskilda yttrande (gemensamt med Svenska Missionskyrkans företrädare) ligger till grund för biskop Claes-Bertil Ytterbergs och mina kommentarer de senaste veckorna.

Ramarna för det yttrandet sattes för snart ett år sedan. Nu, när utredningen har lagts fram, vidtar arbetet med remissvar. Ännu har inte så många hunnit läsa och verkligen begrunda den omfattande utredningen.

Om vi ska få en bra diskussion behövs att företrädare för olika synsätt utvecklar dessa och gör det på sätt som inte avfärdar dem som tänker annorlunda. Givetvis finns det argument som pekar i olika riktningar.

Svenska kyrkan har genom historien inte ägnat sig särskilt mycket åt äktenskapsteologi. Vi har mer eller mindre medvetet byggt på Luthers svar på frågan om vad ett kristet äktenskap är. Han svarade att ”det är ett rättsligt giltigt förbund där en man och en kvinna lever kristligt med varandra”.

Under den process som pågått i mer än trettio år i Svenska kyrkan om homosexualiteten blev det först en omfattande diskussion om partnerskapets ställning. Den slutade i att både biskopsmötet och kyrkomötet bekräftade partnerskapet som en viktig samlevnadsform vars värde inte ska ifrågasättas i förhållande till äktenskapet.

Svenska kyrkans teologiska kommitté håller sedan flera år på med en teologisk bearbetning av samlevnadsfrågorna och kommer under året att publicera en antologi om olika synsätt på äktenskap och samlevnad.

Den blir viktig för den fortsatta bearbetning av samlevnadsfrågor som måste ske i Svenska kyrkan under åren framöver oavsett hur frågorna om äktenskap och partnerskap landar i lagstiftningen.

Vad som händer om begreppet partnerskap försvinner ur lagstiftningen är både lätt och svårt att svara på. Lätt i den meningen att utgångspunkten för Svenska kyrkans välsignelse varit att partnerskapet är en rättsligt reglerad samlevnadsform, och finns den inte så kan den inte välsignas.

Svårt i den meningen att om äktenskap mellan samkönade ska kunna ingås i kyrkan, så krävs det en djupgående omtolkning av äktenskapet som bred religiös, kulturell och kyrklig tradition.