Inte bara vi som forskar om forskning och företagande, utan samtliga rektorer vid de europeiska universiteten, är på en punkt helt eniga med Lars Leijonborg (SvD Brännpunkt 14/11): forskning ska komma samhället till godo.

Det är en av de bärande punkterna i universitetens Magna Charta, som dessa rektorer förbundit sig att försvara.



Men vi delar också deras uppfattning att universitetens forskning - om den ska tillgodose hela omvärldens behov - måste stå fri från alla maktgrupperingar.



Varför håller då alla dessa europeiska universitetsrektorer så envist fast vid vad vår forskningsminister kallar en ”kontraproduktiv” motsättning: rågången mellan oberoende forskning och styrd ”innovationsinriktad forskning”.

Svaret handlar inte om att vara för eller emot ”en spridd användning av något nytt”, som ordet innovation faktiskt betyder. Det bygger på insikten att i samma stund som forskning styrs av utomvetenskapliga intressen upphör den att vara forskning.



Planekonomisk styrning av vilken forskning som ska ge vilka innovationer må vara en politikers våta dröm. Men idén om att detta är möjligt är helt enkelt inte grundad på vetenskapliga belägg.

Om forskningsministern verkligen vill stödja den spridda användningen av universitetens forskning är det inte forskningen i sig som ska utsättas för planekonomisk styrning.



I stället ska intresset riktas till att stödja användarna – representerande hela samhället – oavsett vilka ekonomiska, politiska eller sociala muskler de har.

Den forskningsminister som verkligen vill stödja forskningen måste ge forskarna inte bara ekonomiska medel utan också frihet att avgöra vilka frågor som ska utforskas på vilket sätt. Och därtill göra sig beredd på att det aldrig finns några garantier för att nya forskningsresultat verkligen kommer att smeka etablerade politiska, ekonomiska eller ideologiska intressen medhårs.



Forskning innebär per definition att dess resultat alltid är okänt i förväg. Forskningsresultat innehåller därför alltid överraskningar – bekväma såväl som obekväma för det omgivande samhället.



Att utge sig för att i förväg kunna peka ut vilken forskning som ska ge innovationer och positiva ekonomiska effekter är att ägna sig åt vad universitetens forskning är satt att bekämpa – kvacksalveri.



ALEXANDRA WALUSZEWSKI

professor, företagsekonomi

YLVA HASSELBERG

docent, ekonomisk historia

SHARON RIDER

docent, filosofi