Allt fler svenskar anser att EU har en viktig roll att spela för att till exempel hitta en global lösning på klimathotet, genomföra samordnade åtgärder mot gränsöverskridande brottslighet, samordna krishantering vid katastrofer eller göra gemensamma forskningssatsningar.

Men om EU i framtiden ska kunna uppfylla de krav som medborgarna ställer krävs moderna regler för hur besluten ska fattas.

Lissabonfördraget är ett paket med nya regler som är anpassade för att göra EU öppet, effektivt och demokratiskt även med fler medlemmar. Fördraget innebär avsevärda förbättringar för EU som helhet, men stärker också Sveriges möjlighet att påverka.

Imorgon fattar riksdagen beslut om Lissabonfördraget. I Sverige har vi valt en omfattande beslutsprocess med allmän remissrunda, lagrådsprövning och riksdagsbehandling.

En bred majoritet av de 139 remissvaren tillstyrker eller har inget att erinra mot Lissabonfördraget. Lagrådet konstaterar i sin prövning att fördraget kan antas utan grundlagsändring.

Riksdagen har därför valt att fatta beslut om fördraget med kvalificerad majoritet.

Beslutsprocessen genomförs kort sagt på ett mycket demokratiskt sätt och helt enligt de principer vi brukar följa. Det hindrar dock inte den gamla Nej till EU-rörelsen att försöka dra i gång en ny Nej till EU-kampanj i samband med riksdagens beslut.

Nej-rörelsen jobbar med gamla välkända metoder: att skrämmas med överdrifter om vad fördraget innebär för Sverige, att misstänkliggöra EU:s avsikter med fördraget och att hävda att beslutet fattas på ett odemokratiskt sätt.

Det Nej-rörelsen skulle uppnå om Sverige avvisade Lissabonfördraget skulle vara att EU får sämre möjligheter att fatta beslut i viktiga frågor.

Den skulle också bidra till att Sverige går miste om inflytande genom att vi mister två ledamöter i Europaparlamentet och redan nästa år riskerar att förlora vår kommissionär.

Sverige är det land som skulle förlora mest inflytande i Europaparlamentet i relation till sin storlek. Riksdagen får heller inte möjlighet att delta i beslutsfattandet på det sätt som Lissabonfördraget anger.

Vad innebär då Lissabonfördraget? Låt mig kortfattat beskriva detta.

Öppenheten stärks på flera konkreta sätt. Ministerrådets sammanträden blir offentliga när lagstiftningsförslag diskuteras och antas. Offentlighet för handlingar ska i princip gälla alla EU-institutioner.

Det skrivs in i fördraget att EU ska samråda med det civila samhället om lagförslag. Öppenheten skrivs in som en viktig princip i stadgan för de grundläggande rättigheterna.

Institutionerna effektiviseras så att de ska kunna fungera även i en union med fler än 27 medlemmar. En hög representant får ansvaret för att samordna EU:s internationella agerande.

Det upprättas en europeisk utrikestjänst, med gemensamma EU-beskickningar till sitt förfogande. En vald ordförande kommer att leda arbetet i Europeiska rådet.

Majoritetsomröstning i rådet blir huvudregel i EU:s arbete. Undantag från majoritetsbeslut görs för några områden, däribland utrikes- och säkerhetspolitiken där det fortfarande krävs enhällighet.

Demokratin stärks. Stadgan om grundläggande fri- och rättig­heter blir juridiskt bindande och garanterar alla medborgare en gemensam uppsättning rättig­heter.

I det nya fördraget får de nationella parlamenten en starkare roll. De ska granska att subsidiaritetsprincipen följs, det vill säga att ett beslut inte fattas på högre nivå än nödvändigt.

Bestämmelser för utträde ur EU skrivs dessutom in i fördraget. Europaparlamentet blir medbeslutande i rättsliga frågor.

Torsdagens omröstning i riksdagen gäller om EU ska styras av det gamla Nicefördraget eller det nya Lissabonfördraget. Det nya fördraget gör EU mer öppet, effektivt och demokratiskt. Men det stärker också Sveriges inflytande.

Regeringen arbetar därför för att Lissabonfördraget ska börja gälla så snart som möjligt. EU måste kunna agera kraftfullt på de områden där vi behöver gemensamma lösningar i Europa.

Det finns ett starkt folkligt stöd för en sådan utveckling.

CECILIA MALMSTRÖM

(fp), EU-minister